- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Första bandet. Sagoåldern. Medeltiden. I. Till Kalmare-unionen /
375

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Landet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Detsamma gäller äfven om många af de redan
uppräknade orterna och i allmänhet få vi ej
tänka oss stadsmenigheterna i det skick, hvari
de sedermera visa sig. Det är deras begynnelser
vi här se. Vestgöta-städerna stodo må hända
främst. Den gamla Vestgötalagen talar om torgköp,
om handelsbodar samt om varor, som der utbjudas
till försäljning. Svärdsklingor och kläde, ännu
ej tillskuret, nämnas bland handelsvarorna.

Dalarna utgjorde – liksom ännu i dag – den
nordligaste delen af Svealand. Hurudan den nordligaste
delen af landskapet var vid denna tid, sågo vi,
då vi följde konung Sverre på hans tåg mot Norge.

Der funnos väl bebyggda orter mellan bergen, men
folket var rått och ännu hedniskt och visste ej om
en konung var menniska eller djur.

Vid Kopparberget bröts väl redan mot slutet af denna
tidrymd kopparmalm. Man kan åtminstone sluta dertill
af ett gammalt salubref, enligt hvilket icke så långt
in i nästföljande tidehvarf (år 1268) en gård såldes
för elfva skeppund koppar.

Om grufvan redan nu egde några privilegier, känna vi
icke. De äldsta vi känna tillhöra den följande tiden,
men de åberopa äldre, hvilka förkommit »i följd af
de mäns vangömmo, som dem skulle hafva i gömmo».

Norrut från Svealand hade från den gamla bygden
sedan hedenhös odlingens område vidgat sig och gått
längre norrut, och komma vi väl inom det följande
århundradet, skola vi finna marknadsplatser så väl
vid Ångermanelfvens utlopp vid Hernösand, som ända
uppe vid Torneå.

De fiskrika elfvarna och sjöfogelsfångsten samt de
dyrbara pelsverken, som härifrån kunde erhållas,
drog handeln och på samma gång odlingen upp mot
dessa trakter.

Gefle, som fått sitt namn af Gafvel-ån,
var på denna tid ett fiskläge.

Helsingland – säger Snorre Sturlesson – byggde Svearne
allt österut med hafvet, och Helsingarne hade sin
köpfärd på Svithiod och voro der, skattskyldiga.

Jemtland och Herjedalen hörde ej mera till Sverige,
sedan den norske konung Östen förmått dem att betala
skatt till Norge.

Innan vi lemna denna öfversigt af landet och dess
begynnande städer, böra vi egna några ord åt ett land
och en stad, som redan dref en vidsträckt handel
och var en af de mest betydande ej blott i Norden,
utan i hela det norra Europa.

Gotland är landets namn och Visby är namnet på
staden.

Gotland, räknades af gammalt till Götaland och
Svea välde samt hörde i kyrkligt afseende under
Linköpings biskopsstol. Att Gotland, så långt
underrättelser gå, hörde till Sverige, derom hafva
vi urgamla vittnesbörd. Tvänne Norrmän, Ottar och
Vulfstan, berättade om sina

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/1/0379.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free