Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Landet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
resor för konung Alfred den store[1]
i England,
och enligt dessas utsago hörde då Gotland till
Sverige. Ett annat intyg hafva vi i Gutasagan. Hon
omtalar, att Gutarne – så nämnes Gotländingen i
fornskrifterna och så kallar han sig sjelf ännu i
dag – affärdade sändemän till Sverige, hvilka gåfvo ön
under Sveakonungens välde, utlofvande sextio marker
silfver i årlig skatt, samt att på konungens bud sluta
till honom med sju snäckor på hans ledungståg.
Vid Gotlandslagen finnes ock ett bihang, som visar att
Gotländingarne omkring år 1000 gifvit sig under Svea
konungs beskydd och förpligtat sig till årlig skatt.
Omkring 1150 förbundo sig Gotländingarne att följa
Sveakonungen i krig eller i stället derför erlägga
en särskild skatt, ledungslama.
Utom denna skattskyldighet till Sveakonungarna voro
Gotländingarne oberoende och styrde sig sjelfva,
och som bevis på detta oberoende må anföras, att
då tvistigheter uppkommo på ön mellan dervarande
Tyskar och Gotländingar, dessa icke vände sig med sina
klagomål till Sveakonungen, utan till närmaste furste
i Tyskland med någon betydande makt. Denne furste var
hertigen af Bajern och Saxen, Henrik Lejonet, hvilken
också 1163 uppträdde som medlare och återstälde
freden, samt tillsatte en fogde öfver Tyskarna,
hvilken skulle föra styrelsen och handhafva de af
hertigen åt Gotländingarna beviljade rättigheter.
Om staden Visbys första begynnelse berättas, att
en rik köpman, som hette Botar af Akubekk, byggt
den första kyrka vid Vi, ett gammalt offerställe,
der som nu Visby är. Botar var gift med en dotter
till Likar Snälle, en af de anseddaste och rikaste
män på Gotland. Då hedningarne ville uppbränna
kyrkan, klef Botar upp på taket och ropade till dem,
»att om de ville bränna kyrkan, skulle de bränna
honom med». Hedningarne afstodo då från sitt uppsåt
och läto kyrkan stå obränd. Förnämligast var det
fruktan för hans mäktige svärfader Likar, som fredade
kyrkan. Denne Likar skalll sedan med allt sitt hus
hafva antagit kristendomen.
Det var handeln, som förskaffade Visby sin storhet.
»Den frid svors» – heter det i Gotlands gamla
stadslag – »när folk af mångahanda tungomål församlade
sig på Gotland, att hvar och en skulle hela landet
omkring hafva stranden fri, åtta famnar in på landet,
vore der äfven åker eller äng, på det hvar och en
sitt gods dess bättre måtte berga, och komme någon
att under samma land ligga för ankar, skulle äfven
han vara under samma frid.»
»Men af de mångahanda tungorna» – heter det vidare
– »uppkom det, sedan staden tillväxte, stora trätor med
förräderi och mord, hvarför man sände bud till hertig
Henrik af Bajern och Saxen, hvilken stadfäste den
friden och den rätten, som före honom hans morfader
kejsar Lotharius gifvit hade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
