Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Landet - Folket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfver, och likaså när de kommo till Gästefrid. För
dessa biträden skulle dock köpmannen erlägga den
ifrån ålder vanliga lönen.
Så långt Nowgorods välde sträckte sig, ansvarades
för samma säkerhet, äfven i, händelse af krig. Men
köpmannen, som på nyssnämnda väg kommit till Nowgorod,
skulle på samma väg vända tillbaka, och likaså de som
kommo till lands.
Äfven vesterut hade Gotländingarne vetat att förskaffa
sig stora handelsförmåner. Konung Henrik III i
England gaf dem rätt att tullfritt in- och utföra
varor, hvar helst de kommo i hans land, lofvande dem
dertill skydd till varor och personer. Likaledes
hade de i Flandern stora handelsfriheter.
Folket.
Folklynnet var i botten sådant, vi lärde känna det
under hedendomen. Stridernas ära aktades högt, fastän
vikingatågen hade upphört. Det begär efter äfventyr,
som framkallade dem, lefde ännu qvar. Skarorna af
Väringar, som drogo till Miklagård, och härnadstågen
för Kristi skull och för utbredandet af hans kyrka
äro drag ur dessa tiders folklynne, som bekräfta vår
utsago. Att kristendomen ej med ens kunde omskapa
folkets sinne, ligger i sakens natur. Vildt, obändigt
och hårdt älskade det ännu allt, som visade kraft
och mod, och föraktade allt, som visade feghet.
Namn af niding innebar något fruktansvärdt. En sådan
var fredlös, fick strafflöst dräpas, hvar helst han
träffades, och tvingades derigenom att rymma land och
rike. Den, som angrep en annans ära, men ej ville
stå för sitt ord, och den, som ej upptog och kräfde
svar på sådan sak, var niding. Likaså var tjufnad ett
brott, hvilket i det närmaste gjorde gerningsmannen
till niding.
Sjelfva lagen visar här bäst, hvad som gick och
gälde såsom det rätta i folklynnet. Bot fans ej för
nidingsverk. De voro urbotamål. Till dem räknades äfven
att lömskt anfalla sin fiende, medan han sof eller var
obeväpnad eller på annat sätt urståndsatt att försvara
sig. Likaså var drottsvikaren niding, drotten måtte
nu vara konung eller blott den brottsliges husbonde;
ty efter tidens begrepp var en hvar konung på sin
gård och grund.
För den åter, som fälde sin vederdeloman i öppen
strid, fans bot, det vill säga dråparen kunde genom
böter vinna försoning med den dödades fränder.
Ordet fränder ger oss anledning att rikta
uppmärksamheten på en omständighet, vid hvilken våra
fäder fästade ett högt begrepp, det det var slägten
och ätten. De, som voro i samma slägt, voro på
det närmaste med hvarandra förbundna, och likaså de
slägter, hvilka hörde till samma ätt. Förnärmelser
eller brott mot någon enskild slägtmedlem ansågos
begångna mot hela slägten, ja, alla slägterna i
ätten, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
