Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
historia, de norska konungasagorna. Att dessa skolor
emellertid hufvudsakligen afsågo undervisning för
blifvande prester, är gifvet. Men af dessa nämnas
några, som fortsatt sina studier utomlands vid något
af de då berömda universiteten, företrädesvis det
i Paris. Bonden, som herremannen på den tiden,
förstod sig föga på nyttan af boklig lärdom,
Ett skriftspråk kände dock folket – runorna. Mängden
af runstenar, ristade för att läsas af folket, ej
blott af de närmaste anhöriga, bevisat detta.
Boningshusen voro öfver hufvud sådana, vi funno
dem under foregående tidrymd. De voro timrade
af trä. Loftet, högan lofts bro och Högan lofts
sval äro uttryck, som ganska ofta återkomma i
folkvisorna om dessa tiders byggnader. Loftet var en
framskjutande öfverbyggnad på huset. I denna voro de
förnämsta boningsrummen, såsom högan lofts bur för
fruntimren. Högan lofts bro är trappan upp till denna
öfvervåning. Den täckta gång, som bildades längs med
loftet och som täcktes genom byggnadens framskjutande
tak, var visornas högan lofts sval. Sjefva golfvet
i denna gång kallades spång.
Borgaled kallas i visan vägen, som ledde fram
till någon af de stores gårdar, och var der
vindbrygga, som kunde hissas upp och ned, kallades
den borgabro. Borrestufvan, borgstugan, är ofta i
folkvisorna det förnämsta rummet i huset. Vanligen
var det der hoftjenarne församlades.
Någon gång får man höra talas om stenhus i städerna,
såsom i Konghäll. De voro dock högst sällsynta[1].
Till och med de stores gårdar voro väl för
det mesta af trå, äfven om de kallas borgar och
slott. Städernas murar, när de voro omgifna af sådana,
voro af trä[2].
I afseende på födoämnena och särskildt sädesslagen var
troligen korn eller bjugg det äldsta. Dessutom nämnas
i landskapslagarna hvete, råg och hafre. Af dessa voro
råg och hafre de yngsta. Brödet var tunnt och hårdt,
såsom ännu, och kunde hålla sig flera år. Hvad sjelfva
åkerbruket beträffar, så visa oss de gamla lagarna,
att man redan nu skilde mellan höst- och vårutsäde.
I allmänhet utöfvade kyrkan ett stort inflytande
äfven på detta område. Fruktträd infördes i
vårt land först af munkarna. Man har qvar en
del af ett bref från en abbot Vilhelm till hans
broder Stefan, hvaruti den förre begär, att Stefan
måtte skicka till honom ympqvistar jemte frö till
åtskilliga trädgårdssaker och blomster. Kål och lök
odlades, äfvensom lin, hampa, ärter, rofvor, bönor
och humla. Helsingland var redan på denna tid bekant
för sina lärftsväfnader. Skatterna utgingo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
