Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konungens dotter Cecilia, och slutligen abbedissorna,
jemte andra de förnämligaste qvinnorna.
I salens midt, gent emot konungens högsäte, var ett
annat för unge konung Hakon, Knut jarl och
konungens son Sigurd. Längs med södra väggen satt
konungens hird i en dubbel rad. Skutilsvennerne och
de öfrige af landets förnämligaste män upptogo det
återstående rummet. Alla fingo dock ej rum i salen,
ehuru tretton bord der voro uppstälda, utan måste
den öfriga mängden af gäster undfägnas i tält, som
voro uppslagna utanför.
Första anrättningen inbars af Munan och Sigurd
Biskopssöner, Brynjolf Jonsson och Gunnar, konungens
frände. Alla dessa voro förnämliga män och voro
höfdingar samt hade län af konungen. Unge konung Hakon
iskänkte första bägaren för sin fader, Knut jarl för
kardinalen, konungens son Sigurd för drottningen och
Munan Biskopsson för erkebiskopen, hvarpå gästerne
intogo sina säten.
När måltiden var slutad, steg kardinallen upp,
äskade ljud och höll ett långt tal, nedkallande till
sist Herrens välsignelse öfver konungen och allt
folket. Derpå bröt han upp med sitt följe och gick
bort. När borden voro aftagna och sedan Mariaminne
var sjunget, reste sig äfven konungen från sitt
högsäte, tackade gästerna och tog afsked af dem. I
tre dagar fortfor detta gästabud och aflöstes då af
ett fem dagars gästabud, som konungen anstälde i
salen på kungsgården för kardinalen, biskoparna och
landets förnämsta män.
Af denna skildring kunna vi väl se, huru det
tillgick på konungens och de stores gårdar äfven i
vårt land. Vi kunna göra oss ett begrepp om, huru
lifvet fördes på Visingsös konungaborg; vi kunna se,
huru salarne i Förisängen fyllas af gäster, då konung
Erik der firar sitt bröllop med drottning Karin,
huru konungens ögon gingo salen omkring, helsande
vänner och fränder, och huru hofsvennerne skyndade
fram och åter bland de talrika gästerna för att
skänka i till de högtidliga skålarna.
Konungens närmaste omgifning, hans husfolk, hans
hof kunna vi äfven vinna någon kännedom om genom
att läsa, huru förhållandet var i naboriket.
Stallaren var i konungens hird en af de
förnämsta. Han förde hofmännens talan inför
konungen och var skiljedomare vid uppkommande
tvister i hirden. På tingen talade han till bönderna
å honungens vägnar, och då konungen drog omkring
landet, besörjde han om framfärden.
Detta sista åliggande synes hafva varit
stallarens ursprungliga, att döma af hans namn,
som utan tvifvel kommer af stall, hvaröfver
han hade inseende.
Märkismannen var en annan i konungens hird,
som hade rummet näst efter stallaren. Han är
oss icke obekant hvarken till namnet eller
befattningen. Han förde konungens märke eller
banér, och vi känna honom sedan hedendomen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
