- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Första bandet. Sagoåldern. Medeltiden. I. Till Kalmare-unionen /
394

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Solsången - Samhällsförfattningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Herre min!
gif de döda ro,
tröst åt dem,
som lefva.

83. Underlig visdom
var dig i drömmen sjungen,
men du såg det sanna:
ingen man så vis
är skapad vorden,
att han hörde förr
Solsångens språk.


*



Samhällsförfattningen.

Folkklasserna. Kunde vi redan under hedendomen tala
om särskilda folkklasser, så kunna vi det med mycket
större skäl nu, tvåhundra år efteråt. De frie männens
klass är väl ännu liksom då den enda, hvilken lagen
erkänner. Men verkligheten går ofta om lagen, och så
var det här. I verkligheten funnos der visserligen
skilda folkklasser, och de började nu skilja sig
mera skarpt från hvarandra. Ja, den tiden är ej
långt borta, då vi knappast mera få höra talas om
den, hvars lif och öden var hedendomens väsende
och kärna – bonden. Stormännens, storböndernes,
folklandsherrarnes
afsöndrande från folket,
deras bjertare framstående – det är ett väsentligt
bestämmande drag för denna tidrymd. Dertill kommer ett
begynnande stadslif, en borgareklass, och slutligen
– något som är vigtigast af allt – det första med
privilegier, d. v. s. fri- och rättigheter försedda
stånd – presteståndet.


Trälarne funnos ännu, hafva vi sett, såsom den
lägsta samhällsklassen. Kristendomen hade verkat
mycket i afseende på träldomen, och med visshet kan
man antaga, att trälarnes antal betydligt förminskats
mot hvad förhållandet var under hedendomen, då hvarje
återvändande vikingasnäcka bland andra lösören äfven
genom sina krigsfångar medförde en ny tillökning
till de förut i landet befintliga trälarna. Något
sådant kunde ej numera komma i fråga. Icke heller
kunde numera fader sälja sitt barn som träl. Likaså
underlättades å en annan sida öfvergången från
träldomen till de frie männens klass, Så frigåfvos
många, andra friköptes, de förre af sina herrar,
de senare af kyrkan eller af fromma kristna. Så väl
Ansgarius som alla de första kristendomspredikanterne
använde sina inkomster till detta ändamål, och
deras föredöme följdes helt visst af flera bland de
nyomvända, än hvilkas namn häfderna veta omtala.

Hos oss underlättades, redan under hedendomen denna
öfvergång genom det lagstadgandet, »att barn gick
efter den bättre hälften», d. v. s. att ett barn var
fritt, hvars fader eller moder var fri[1].

I allmänhet utöfvade kristendomen här ett
genomgripande och i roten verkande inflytande. Dess
lära, att alla voro barn af en fader i himmelen och
att alla blifvit återlösta af samma blod, skulle så


[1]
Sådant var t. ex. icke förhållandet i Danmark, der
en hvar, som var född af trälinna, var träl. Hos andra
germanfolk, såsom hos Tyskar och Franker, föddes alla
barn till träldom, hvars fader eller moder var träl.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/1/0398.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free