Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Samhällsförfattningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och följa honom till Östensbro[1]. Då är den
konungen till land och rike lagligen kommen med
Uppsvear och Södermän, Götar och Guter och alla
Småländingar. Då hafver han ridit rätt eriksgata.»
Kröningen. Vi låta den anförda lagen tala.
»Då eger han af erkebiskop och lydbiskopar till
krona vigas i Upsala kyrka. Sedan är han berättigad
konung vara och krona bära; då eger han Upsala-öd och
dulgadråp[2] och danaarf[3]; då må han tjenstemän sina
län gifva. Varder han god konung, då låte Gud honom
länge lefva.»
Konungens pligter. Enkla, men innehållsrika äro orden
om dem i ofvan nämnda landskapslag. »Han skall land
råda och rike styra, lag styrka och frid hålla.»
Konungens pligt att lag styrka, d. ä. upprätthålla,
innefattar hans ursprungliga egenskap af högste
domare.
Konungens plikt att frid hålla, d. ä. upprätthålla,
innefattar så väl att upprätthålla ordning och
säkerhet inom landet som att försvara det mot
anfallande fiender. I detta fall uppbådades folkhären
med budkafle, nu såsom tillförene.
Konungens rättigheter. De äro äfven i ofvan nämnda
lag angifna. Hans rätt till Upsala öd var en ibland
de vigtigare. Vi veta att Upsala öd bestodd af spridda
egendomar i alla landskapen. Den yngre Vestgötalagen
talar om gods, som tillhöra Upsala öd. Att konungarne
utom dessa gods kunde ega enskilda arfvegods, är
naturligt, och vi hafva sett det vid ett och annat
tillfälle. Med dessa gods underhöllo konungarne sitt
hof.
Konungen hade äfven rätt till böter. Han skulle
nämligen försonas för bruten fred (brott), såsom
fredens högste vårdare och upprätthållare. I vissa
mål tillföllo konungen böterna odelade, i andra
skiftades de mellan honom och andra rättsegare.
Skatterna voro i Sverige ursprungligen frivilliga
gåfvor. Så heter det om Frej i Ynglingasagan, »att
han var kallad drotten af Svearna och tog skattgåfvor
af dem». När konungen drog ut i härnad (ledung)
eller när han for omkring på ting eller gästning,
gjorde folket sammanskott. Småningom började dessa
årligen utgå, äfven sedan konungen förblef hemma,
och kallades till följd derutaf ledungslama och
tingslama. Ordet lama betyder egentligen förfall,
så att sjelfva namnen ledungslama och tingslama
beteckna, att skatterna utgingo, äfven om förfall
hindrade, vare sig härnaden eller tinget. Skatten,
som utgick till konungens underhåll på resor i landet,
kallades gengärd.
Men hvarje fullsutten bonde gick lika i skatten. Den
som egde mindre åker och boskap, än att han kunde
anses fullsutten, betalade half skatt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
