Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Birger jarl och konungarne i Norge och Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och konungen. Abel var ej mera konung i Danmark, det
var hans broder Christofer[1],
och han var betänkt på
att förekomma det hotande anfallet från de förbundna
rikena.
Vid sammanträdet, som egde rum midsommaraftonen,
visade det sig, till Norrmännens stora förundran, att
jarlen förändrat tankar. Han rådde nu till fred och
förlikning med Danmark. Man vet ej rätt hvad det var,
som omstämt jarlen, om det var den timade förändringen
inom Danmark, eller något annat. Emellertid föreslog
konung Hakon såsom fredsvilkor, att Danskarne
skulle ersätta all skada, som Norrmännen lidit, och
Norrmännen å sin sida likaledes ersätta Danskarne
deras lidna skada; följande höst skulle en del af
betalningen ske, och norske konungen få Halland som
pant på återstoden.
Sedan dessa vilkor blifvit å ömse sidor antagna,
aflägsnade sig de danske herrarne, och äfven konung
Hakon och jarlen drogo hvar till sitt.
Om hösten sände konung Hakon en man vid
namn Aslak, försedd med de penningar Norge
borde erlägga. Men från Danmark kom ingen.
Aslak begaf sig då upp åt Sverige till Birger jarl,
för hvilken han omtalade, huru Danskarne bedragit
Norrmännen: »Den danske konungen» – sade jarlen –
»vill hafva uppskof med ärendet till nästa sommar; då
böra konungarne sjelfve uppgöra saken sins emellan i
godo och förlikas. Och är det min tanke» – så slutade
jarlen – »att det sättet är det bästa för tvistens
afslutande, hvarför jag för min del tillstyrker
detsamma.»
Till följd häraf blef följande sommar 1254 ett nytt
möte, pä samma ställe som förra gången, der så väl
Christofer från Danmark och Hakon från Norge som
Birjer jarl infunno sig, och der jarlen uppträdde
som medlare. Men någon fred och förlikning blef icke
heller den gången sluten.
Sedan derför konung Hakon 1256 om sommaren gjort
ett härjande infall i Halland, seglade han 1257 med
sin flotta ned emot Öresund och lade till invid
Köpenhamn. Konung Christofer skickade genast bud
till honom med tillkännagifvande af sin önskan att
sluta fred, och följden deraf blef ett stillestånd,
hvarunder man bedref underhandlingarna.
Och sändebud gingo fram och åter mellan båda
konungarna under flera dagars tid. Dock uträttades
härmed föga. Tvärt om började under sjelfva
ordvexlingen sinnena upphettas, så att det såg ut,
som om en fredlig lösning af saken gjordes allt mer
och mer omöjlig.
Slutligen framstod erkebiskop Einar af Trondhjem, en
fredälskande man, med det förslag, att man å hvardera
sidan skulle uppräkna samt värdera och uppskatta den
skada man lidit. Konung Christofer antog detta förslag
med vilkor, att han skulle först få uppgifva sina och
sina undersåtars förluster. Konung Hakon gick äfven
in derpå och ansåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
