- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Första bandet. Sagoåldern. Medeltiden. I. Till Kalmare-unionen /
419

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Birger jarl och konungarne i Norge och Danmark

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ryckte ned mot Danmark med sin här, och han hade
redan hunnit till Bleking, då bud kom honom till möte
från Danmark, att konung Christofer var död. Konung
Hakon hade hunnit söder om Stavanger med sin flotta,
då samma budskap nådde honom.

Det talet gick allmänt i Danmark och troddes med
visshet, att konung Christofer dött af förgift. Det
skulle hafva blifvit honom gifvet i den heliga
nattvarden af abboten Arnfast i Rye kloster.

Den döde konungens son Erik var då blott tio år
gammal. Men hans moder Margareta med tillnamnet
Sprenghäst, som hon har fått för sin hurtiga ridt,
liksom hon kallades Svarta Greta för sin mörka
ansigtsfärg, var en qvinna, fullt vuxen denna
oroliga tid. Till följd af den kraftiga hjelp,
som hon fick af grannrikenas beherskare, lyckades
hon få ett stillestånd med grefvarna af Holstein,
och när konung Hakon, med sin flotta anlände utanför
Köpenhamn, flydde den rügiske fursten från Seland
samt blef i Skåne dödad af en bondhustru.

Erkebiskopen blef efter ett par års förlopp frigifven,
men han upptog striden med oförminskad ifver;
interdiktet, i stället att upphäfvas, förnyades mot
den unge konungen och hans moder, och striden fortfor
oafbrutet, tills döden bortryckte erkebiskopen, då
ändtligen en påflig legat – det var 1274 – upphäfde
interdiktet.

Vi veta, att den ena af Erik Plogpennings döttar
blef lofvad åt Magnus Hakonsson i Norge, som efter
sin broders plötsliga död blef antagen till faderns
efterträdare. Deras bröllop stod år 1261.

Ungefär samtidigt blef systerns, Sofias, bröllop
firadt i Jönköping. Hon hade blifvit trolofvad
Valdemar i Sverige, må hända på det möte farbrodern,
konung Christofer, hade med Birger jarl för att
bilägga tvisten dem emellan.

Ett hinder, som mötte denna förbindelse och som
låg i brudparets för nära slägtskap[1], undanröjdes
genom Christofers och Birgers gemensamma anhållan
hos påfven.

Den jungfru hon var vän och stolt,
så bar hon ett hjerta huldt –


säger rimkrönikan i sin beskrifning om Sofia.

När underrättelsen kom till konungadottern, att hon
var lofvad åt konung Valdemar och att hon skulle
blifva drottning i Sverige, bad hon – fortsätter
rimkrönikan – till himmelens drottning: »Gif mig
lycka med honom och han med mig!»

Beledsagad af hertig Albert af Braunschweig[2] och ett stort och


[1]
Valdemar och Sofia voro nämligen sysslingar,
såsom följande slägtledning utvisar:
<img></img>

[2]
Ett hertigdöme i vestra delen af mellersta
Tyskland.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/1/0423.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free