Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett par minnen ur det enskilda lifvet, utgörande bidrag till den tids historia - Birger jarls lagstiftning och inre styrelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På en i olja målad tafla, som hänger i Voxtorps kyrka,
finnes denna händelse afbildad. Hornet skall riddaren
hafva skänkt till Vexiö domkyrka. Det skall hafva
varit konstrikt arbetadt och siradt med icke mindre
än 300 färger. En Carl Ogerius, som rest i Sverige
och Danmark, berättar, att han sett det med egna
ögon och hållit det i sin hand, då han besåg Vexiö
domkyrka. När staden förstördes af Danskarna 1570,
gick hornet förloradt[1].
Birger jarls lagstiftning och inre styrelse.
Qvinnans arfsrätt. Birger jarl gaf qvinnan
arfsrätt. I de orden ligger ett skärt ljus öfver
jarlens minne. Man är färdig att tänka sig långt
fram i tiden efter honom. Det bevisar, att han i
mycket stod framom sin tid. Må vi tänka oss qvinnans
ställning fore Birger jarls tid!
Fans broder, gick systern arflös ur
föräldrahemmet. »Hvar som båda äro lika när och i
samma slägtled, der gånger hatt till och hufva från» –
det var lagens bud i detta fall. Enligt helgekonung
Eriks lag fick den gifta qvinnan tredjedelen,
men endast af lösören och aflingegods, ur mannens
bo. Birger jarl tog nu ut steget och gaf med ens
qvinnan arfsrätt. Dotter skulle taga arf efter fader
och moder jemte sonen, dock hon blott en lott, sonen
två, och likaså syster ärfva hälften mot broder,
ehvar broder ärfde.
Sådan var den lag Birger gaf, och den gälde efter hans
tid i sexhundrade år, tills i våra dagar ännu ett steg
togs, det som satte syster i arf lika med broder[2].
Edsöre. Redan förut hade Birger stiftat lagar för
upprätthållande af friden och ordningen inom riket. De
kallades med ett gemensamt namn fredslagar.
Vigarfvet, rättigheten och pligten till sjelfhämd,
var den källa, hvarur den mesta oron, de gröfsta
oordningarna flöto. Kristendomen hade i mycket
inverkat på folklynnet. Till och med härutinnan
hade för densamma mycket af det hårda och vilda
bleknat bort. Birger jarl sökte hämma det onda i
roten. Brottet, våldsgerningen, hvarigenom freden
bröts, skulle undersökas. Det drogs undan den
enskildes dom inför det allmännas, och det vill säga
konungens. Derför stannade han ej med att förbjuda
sjelfhämden; men de brott, som i de flesta fall
framkallade sjelfhämden – mot dem stiftade han äfven
lagar.
Ehvem, som dräpte eller sårade någon i hans
eget eller annan mans hus –
ehvem, som bortröfvade eller våldförde qvinna –
ehvem, som dräpte eller sårade någon i eller vid
kyrkan –
ehvem, som ofredade eller dräpte någon på ting –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
