Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Valdemar. De första åren af konung Valdemars regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vi veta redan af det föregående, huru det gamla
Odinska Upsalas glans sjönk och försvann med de gamla
gudar. I medlet af det århundrade, inom hvilket vi nu
uppehålla oss, öfvergick en vådeld det Gamla Upsala
och förstörde i grund dess tempel. Sedan den tiden var
det ej möjligt längre att arbeta mot dess fall. Man
försökte väl, men det lyckades icke. Så väl påfven
som erkebiskopen och biskoparne uppmanade menigheterna
att bidraga till dess återuppbyggande och att besöka
henne. Men hon förblef »öde och öfvergifven».
Man må derför ej undra på om erkebiskopen och
kapitelmännen i Upsala kastade längtande blickar
till det strax bredvid liggande Östra Aros, som då
var i ett ständigt tilltagande uppblomstrande. De
skrefvo till påfven och föredrogo för honom detta
ärendet. »Kyrkan är belägen» – skrefvo de – »på ett
så ringa och föraktadt ställe, och till följd deraf
infinna sig äfven vid kyrkans stora fester högst få
menniskor att höra erkebiskopen förkunna det heliga
ordet. Och anhålla vi derför i ödmjukhet, att vår
kyrka måtte med bibehållande af sitt gamla namn få
förläggas till ett tjenligare ställe.»
Påfven – det var Alexander IV – besvarade i September
1258 denna skrifvelse med en annan, stäld till
biskopen i Vesterås, hvari han uppdrog åt honom
att å påfliga stolens vägnar meddela tillstånd till
flyttningen, om den befunnes nödvändig och nyttig
för riket.
Sedermera utsändes talrika bref så väl från påfven
som från påfliga legater, hvilka sökte på allt sätt
understödja det stora verket. Så väl Valdemar som
Birger jarl erhöllo till innehållet väsentligen lika
lydande bref, med uppmaning att kraftigt medverka
för det stora målet. Båda äro skrifna i Mars 1259.
Sedan dess gingo tio år, och under tiden fortgick
arbetet så, att man kunde tänka på verkställandet af
flyttningen.
Då sammankallade konung Valdemar i September 1270
till ett möte i Söderköping svenska kyrkans prelater
och de förnämsta rikets män. Sedan alla infunnit sig,
företog man till noggrann undersökning den framstälda
frågan om flyttningen af Upsala domkyrka. Det beslut
fattades då, att nämnda kyrka skulle flyttas, men
med bibehållande af hennes gamla namn och alla henne
tillerkända rättigheter.
Följande året utfärdade biskop Carl i Vesterås sitt
stadfästelsebref på beslutet. Det är af följande
innehåll[1]:
»Vi Carl med Guds nåde biskop i Vesterås – allom
dem detta bref varda skådande evinnerlig salighet i
Herranom! I mågen veta att vi af påfven Alexander,
salig i åminnelse, hafva mottagit hans bref
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
