Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- 2. Valdemar. De första åren af konung Valdemars regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sa lydande: Alexander etc. – Uppfyllande i all
vördnad den apostoliska befallningen, meddela vi å
den apostoliska stolens vägnar full frihet åt Upsala
domkapitel att flytta sin kyrka till Östra Aros. Till
ett vittnesbörd härpå hafva vi låtit hänga vårt
sigill jemte våra bröders, de högvördige herrarnes
biskop Henriks[1]
i Linköping och biskop Finveds[2]
i Strengnäs under detta vårt bref. Gifvet Herrans år
1271 den 9 September»[3].
Och så flyttades erkebiskopskyrkan med dess helgedomar
till sin nuvarande plats – det var den 4 Juli
1273. Den 28 samma månad utfärdade konung Valdemar
ett gåfvobref till kyrkan på Spanga qvarn och fyra
marks land i Husaby i Långhundra härad (Laggaheredh)
samt sin patronatsrätt öfver Husaby kyrka.
*
Drottning Sofia hade tvänne systrar, Agnes och Jutta
hvilka båda ingått i kloster, Agnes vid fjorton,
Jutta vid tjugu års ålder.
År 1269 hade drottningen gjort en resa till Danmark
att der besöka sin faders graf. Efter all sannolikhet
sammanträffade hon då med sina systrar, och efter
det besöket var det slut med de kungliga
klosterjungfruarnas hjertero. En oemotståndlig längtan grep
dem att lemna den trånga klostercellen och åter träda
ut i det friska lifvet. Tre år efter sammanträffandet
med systern lemnade också båda klostret.
Men hos Jutta uppsteg den tanken att besöka sin
syster i Sverige, och den tanken blef till slut så
liflig hos henne, att den öfvergick till den mest
brinnande åtrå.
Och konungadottern fick sin vilja fram. Med ett
lysande följe utrustades hon till färden från
Danmark.
Hon var begåfvad med mycken skönhet. Drottning Sofia
var utmärkt i det afseendet, men systern var dock
ännu skönare.
Glädjen vid systrarnas första möte försvann dock
snart. Den sköna prinsessan var lättsinnig. Konung
Valdemar var det äfven. Snart brunno de af en
otillåtlig kärlek till hvarandra. Valdemar, alltid
hänryckt af den sinliga njutningen och alltid slaf
under den, kunde ej lyssna till de råd, som i någon
stund af lugn besinning hviskades till honom ur
djupet af hans själ. Han var ej van att vara herre
öfver sina lidelser, derför dukade han under för
dem. Prinsessan blef moder.
Det var en oerhörd händelse, som högligen förnedrade
konungens anseende. Drottningen greps af den
djupaste sorg, när hon fick höra hvad som inträffat
och talet, som gick om konungen. Hon blef ömsom röd
och ömsom hvit, och heta tårar strömmade öfver hennes
fagra kinder. »Ve mig, ve mig» – utropade hon i sin
förtviflan – »den sorgen öfvervinner jag aldrig. Ve
mig, att min syster någon tid skådade Sveriges rike!»
[1]
Utaf dessa namn finnas i brefvet endast
begynnelsebokstäfverna utsatta.
[2]
Utaf dessa namn finnas i brefvet endast
begynnelsebokstäfverna utsatta.
[3]
Af de tre sigillen finnes nu endast ett i behåll och det mycket
skadadt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:40 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/1/0437.html
