- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Första bandet. Sagoåldern. Medeltiden. I. Till Kalmare-unionen /
447

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brödrastriden - 3. Magnus Ladulås. Början af Magnus' regering

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Brandenburg[1]
Johan, Otto och Konrad, med anhållan
om deras hjelp för återvinnandet af hälften eller
någon del af riket åt honom. Kunde de härutinnan
något uträtta, vare sig genom bemedling eller på
hvilket sätt som helst, ville han öfverlemna åt dem
Gotland såsom ärftlig besittning, jemte fyra tusen
mark silfver. Komme åter icke Gotland på hans del,
skulle de sjelfve få välja hvilken del de helst ville
af hans land. Och kunde de äfven blott vinna åt honom
någon del af riket utom hans fädernegods, så ville
han af denna återvuna del lemna dem tredjedelen med
full eganderätt.

Det var dock förgäfves allt hvad Valdemar företog
sig i denna riktning. Och mera än något stämplar
detta sista försök hans skaplynne med svaghet och
lättsinne.

Också synes han härefter hafva afstått alla
sina anspråk på riket åt Magnus, förbehållande
åt sig endast en oqvald besittning af sina
fädernegods. Urkunder från den närmast följande tiden,
utfärdade af Valdemar, visa äfven, att han setat i
fred och ro på sina gods i Sverige.

Utom dessa sina arfvegods egde han äfven städerna
Malmö och Trelleborg, som han fått med sin gemål.

*


3.

Magnus Ladulås.



Början af Magnus’ regering.

Efter Valdemars sista afsägelse af riket, således
från slutet af år 1278, kallade sig Magnus »Svears
och Götars konung».

Vi känna honom till hans skaplynne redan förut. Det
förändrades icke, sedan han blifvit konung. Samma
kraft, samma klara blick in i förhållandena och samma
mognad i förståndet utmärka honom fortfarande.

Till en del ville han omskapa sitt land, ombilda det
efter mönstret af de länder, som han kände. Detta
åstadkom oro och inre strider, men han var denna
oro och dessa inre strider fullkomligt vuxen.

I sammanhang med detta sträfvande står äfven den
ynnest, hvarmed han omfattade utländingar.

Bland dessa utländingar var en vid namn Peder Porse,
densamme som vi sågo under Ulf Carlsson anföra
Sveahären mot Bengt Alesson


[1]
Brandenburg var ett sådant markland. Det låg
söder om Pommern och skulle bevaka gränsen mot de
österut boende slaviska folken, på hvilkas bekostnad
markgrefvarne äfven betydligt utvidgade sitt välde.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/1/0451.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free