- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Första bandet. Sagoåldern. Medeltiden. I. Till Kalmare-unionen /
449

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Magnus Ladulås. Början af Magnus' regering

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

det största förtroende. Som ett bevis härpå gaf
konungen honom äfven en sin fränka vid namn Helena[1] till husfru.

Starkt missnöje uppstod häröfver hos de svenska
herrarna, och det ökades deraf, att Ingemar bemötte
dem med ringaktning. Konungens nåd och Ingemars
personliga egenskaper, hvarigenom han så väl i den
förres som i sina egna ögon stod högt öfver de svenska
herrarna, åstadkom detta öfvermod.

De svenske herrarne framburo slutligen sin klagan
för konungen sjelf. »Du älskar utländingar, konung
Magnus», sade de, »och sätter dem oss öfver hufvudet,
visande dem större ära än dina egna män.» De slutade
med att varna konungen för främlingarnes listiga
väsende. Konungen fästade emellertid intet afseende
vid herrames tal. Ingemar var fortfarande konungens
förklarade gunstling.

Herrarne vände sig då en dag till herr Ingemar. »Du
må veta, Ingemar», sade de, »att vi äro jemndugande
män med dig, hvad så vår börd beträffar som vår
ridderliga ära. Säg oss derför, hvarför du föredrages
framför oss. Vi äro ej längre sinnade att tåla ditt
öfvermod. Tager det ej en ända inom året, skall hvar
man höra och se, att der skall ett äfventyr ske.»

Föga intryck gjorde emellertid herrarnes ord på
gunstlingen. Han tröstade för mycket på konungens
makt, för att han skulle behöfva falla dem till
föga. »I hafven klagat mig an hos konungen», sade
han, »och hafven I sagt sådana ord till honom, att I
kunnen hellre hafva tegat. Att konungen håller mig kär
framför de svenske, det tackar jag honom för. Eller
skulle jag kanske tacka eder derför? Faren I fort
med eder vrede, jag hoppas att det icke varder eder
till någon fromma.» Dervid vände Ingemar Nilsson de
svenske herrarne ryggen.

Men vi böra närmare känna de herrar, som vi sett
uppträda med sådana klagomål mot konungen och hans
gunstling. Flere af dem skola hafva varit gamla
gråhårsmän, profvade i många föregående strider, och
hade må hända bidragit med sina vapen till konungens
upphöjelse på tronen. Nästan alla voro de med konungen
och med hvarandra på ett eller annat satt beslägtade</footnote>
Se slägttaflan å följande sida.</footnote>, voro dessutom rika
och utan gensägelse bland de förnämste männen i riket.

Jokan Filipsson synes hafva varit den förnämste af dem
allesammans och sjelfva själen i deras företag. Han
och hans broder Birger Filipsson voro redan gamle
män. Johan känna vi af det föregående. Birgers
giftermål med Birger jarls syster visar tillräckligt,
hvilket


[1]
Denna Helenas sannolika slägtledning är följande:
<img></img>

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/1/0453.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free