Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Magnus och de andlige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bords med sina män. Måltiden var redan börjad, då
dörrarna slogos upp och några andra af biskopens
män trädde in och satte sig till bords med de
andra. Kötträtterna framburos och biskopen bad sina
män äta deraf. De sist inkomne sågo på hvarandra,
men ville ej röra maten. Biskopen blef uppmärksam på
deras besynnerliga beteende och började fråga efter
orsaken. Männen blefvo synbarligen förvirrade öfver
biskopens spörsmål, men han afstod ej ifrån att vilja
veta orsaken till deras besynnerliga uppförande. Då
sade en af dem: »Vi hafva dödat riddar Tyrne.»
Vid dessa ord greps biskopen af den häftigaste
sorg. Till männen sade han: »Äten i Herrans fruktan
den mat, som är eder föresatt», och derpå lemnade han
rummet. Ifrån den dagen bar biskopen en tagelskjorta
närmast kroppen för att späka sitt kött och till
ett ständigt tecken, att han en gång gifvit ett
öfveriladt svar, den gången nämligen, då han sade,
att man finge möta våld med våld.
Mest sörjde dock biskop Bryniolf öfver sin morbroders
själ, emedan han dött under bannet, och »var så
bråderligen tagen utan skriftermål». Han tog genast
några män med sig och skyndade till stället, der
riddar Tyrne fallit. Liket låg ännu qvar, förfärligen
söndersargadt och med många lemmar afhuggna. Biskopen
lät sammanhemta dem och föra dem med liket till
Varnhems kloster.
Några lemningar af murar efter en forntida byggnad
finnas vid kyrkoherdebostället Skarke i Varnhems
socken[1].
Här stod fordom Skadariks kyrka och i den
nedlades riddar Tyrnes lik.
Om natten, när allt var tyst och alla sofvo, begaf
sig biskop Bryniolf ensam in i kyrkan, gick fram till
sin morbroders lik, föll på knä invid detsamma och
bad innerligen till Gud. Och Gud hörde den fromme
mannens böner. Riddaren reste sig upp från båren. Då
stod biskopen upp, och riddar Tyrne kastade sig för
hans fötter och skriftade sig för alla sina synder
med stor ånger. Biskopen gaf honom aflösning, och när
han uttalat sista ordet, lade Tyrne sig åter på båren,
antvardade Gudi sin själ och var åter död.
Biskopen föll ännu en gång på knä vid båren och bad
för den döde morbroderns själ. Allt var tyst, och när
biskopen slutat att bedja, reste han sig upp för att
gå. Då tyckte han sig vid ett af fönstren se liksom
ett ansigte, som dock genast försvann. Biskopen anade
att det var någon af hans tjenare, som velat bespeja
honom, och lemnade kyrkan.
Tidigt om morgonen frågade biskopen sina tjenare, hvem
den var, som vågat bespeja honom under natten. Men
ingen af tjenarne visste något att säga derom,
och biskopen trodde dem. Han gick då in i rummet,
der hans yngre tjenare ännu lågo sofvande, och strök
sakta med handen öfver deras fötter. Han märkte då,
att en af dem hade kallare fötter än de andra, och
sedan gossarne blifvit väckte,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
