Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Konung Magnus och de andlige
- Konung Magnus och Valdemar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Många dugande män voro der då.
Sedan vardt af konung Birgers hand
en förste riddare af främmande land,
hertig Albrekt af Brunsvik,
en stolts herre och höfvelik.
Sedan vardt det skämtan och behord,
ä de herrarne gingo till bord.
Der var tokt och ädla sed
och all den glädje man torfte vid.
Sedan var der en höfvelik dans
en del af dagen, medan han vans (framled).
Vi se af denna berättelse, att högtiden firades med
mycken verldslig pomp och ståt. Bland de många förnäma
herrar, som infunnit sig till högtiden, såg man äfven
den tyske hertig Albrekt af Braunschweig. Riddarslag,
tornerspel, gästabud och dans aflöste hvarandra, allt
tillrustadt med den största prakt och frikostighet,
så att der ej fans den man, hvars hjerta ej var fullt
af glädje.
Ett af konung Magnus’ barn skulle renliga lefva. Det
var hans dotter prinsessan Richissa. Hon var, säger
rimkrönikan, blott sex år gammal, när hon bestämdes
för klostret, men vi finna henne sedermera som
abedissa i Clara kloster ännu år 1347.
Att vinna salighet hos Gud i himmelen och förlåtelse
för sina synder, det var bevekelsegrunden till
konung Magnus’ och hans tids frikostighet mot
kyrkan. Konungen såg i den stora framgång, han haft
i alla sina företag, beviset på Herrans synnerliga
nåd. Hvad han gjorde var blott att hembära Herran
ett tackoffer.
Konung Magnus och Valdemar.
Sedan Valdemar genom de brandenburgska mark grefvarna
försökt vinna om ock blott en del af riket, synes
han hafva lefvat i ro på sina gods ömsom i Sverige,
ömsom i Danmark. Hans nöjen, de sinliga njutningarna,
gjorde förlusten af hans krona mindre känbar.
Dock är det väl troligt, att han någon gång kastat
längtande blickar till den tid, då hans broder och
konung var hans undersåte. Det synes till och med
sannolikt, att han ännu någon gång verkligen förehaft
stämplingar mot Magnus. Man kan sluta dertill,
då man ser den fromme och välmenande hertig Bengt
gifva konung Magnus det rådet att sätta Valdemar i
fängelse.
Länge synes Magnus ej hafva bevärdigat sin lättsinnige
och vankelmodige broders företag med någon särdeles
uppmärksamhet. Ju säkrare han kände kronan sitta på
sitt hufvud, ju flera bevis han rönte af aktning
och förtroende så väl inom som utom sitt rike,
desto mera skulle också en sådan uppfattning af
broderns ställning blifva en gifven följd. Men mot
slutet af sin regering, när hans lynne må hända
blef misstänksammare, i synnerhet vid tanken på hans
egna minderåriga söner, och när sjelfve Bengt, deras
gemensamme broder, gaf honom det rådet, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:40 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/1/0471.html
