Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Konung Magnus och Valdemar
- Det verldsliga frälset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
icke svälte man honom ihjäl.
Dock måtte han ej längre gå,
än så som han uti huset såg.
Om man jemför denna skildring öfver Valdemars
fångenskap på Nyköpings hus med hvad som vi få se
sedermera, till och med i tider mycket närmare våra,
tilldraga sig mellan bröder af samme fader, skall
konung Magnus vinna ganska mycket på jemförelsen.
Lyssnade Magnus en gång till ärelystnaden och bröt mot
sin konung, så kan man dock ej annat än erkänna hos
honom och i hans handling den sanningen, att riket
vann på denna hans ärelystnad, äfvensom man alltid
vid sidan deraf måste framhålla de ständiga försöken
å Valdemars sida att återvinna hvad han förlorat,
hvarigenom Magnus tvangs framåt mycket snabbare
åtminstone, om ej mycket längre, än han eljest hade
gått.
År 1289 insattes Valdemar på Nyköping. Han lefde
der i tretton år och dog först den 26 December
1302. Drottning Sofia hade gått före honom ur tiden;
man känner ej med visshet hennes dödsår.
Det verldsliga frälset.
Det finnes i samhällenas lif, liksom i den enskilda
menniskans, vissa punkter, då det visar sig för den,
som på afstånd betraktar gången af deras utveckling,
att de liksom iklädt sig något nytt och förut för
dem främmande. I mer än ett afseende kan detta sägas
om den tid, då Magnus Ladulås var Sveriges konung. De
hafva också funnits, som sagt, att förändringarna i
samhällsskicket, hvilka skedde under Magnus Ladulås,
åstadkommos af honom, då de i sjelfva verket redan
förefunnos och hade ur samverkande orsaker framgått
före hans tid.
Så veta vi, att det fans ett herrestånd, väl ej i lag
erkändt, men i den allmänna folkandan. De mäktiga
slägterna, som egde detta af den allmänna meningen
erkända företräde, blefvo genom Magnus lagligen
skilde från massan af folket. De blefvo frälsemän.
Vi böra närmare göra oss reda för begreppet af detta
ord frälseman. Ordet sjelft angifver då en frälsning
från något, och detta något var skatterna till
konungen under hvilket namn som helst. Ordet frälse
blir då ingenting annat än frihet från skatt. Det är
också den ena bestämningen af frälset.
Den andra var rusttjensten. Skattefriheten var en
rättighet, rusttjensten var en skyldighet. Hvad menas
med rusttjenst? – Det var krigstjenst till häst[1],
men med full rustning af hjelm, bröstharnesk och
benskenor. Det var således, kunde man säga, endast
en annan form, hvarunder skatten utgick, men att
frälsemännen genom detta sätt att skatta till kronan
blefvo befriade från all annan skattskyldighet.
Efter dessa föregående anmärkningar om frälsets inre
väsende vilja
[1]
Det kommer af hors eller hross eller ros, rus,
som betyder häst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:40 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/1/0473.html
