Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riddarväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
alla sätesgårdar, hvilkas egare genom rusttjenst voro
delaktiga i frälset, fritagna från skyldigheten att
fortskaffa budkafveln, när konungens bud kom.
Men hurudant var förhållandet med dessa riddare och
svenner sjelfva, med deras stora följen af välrustadt
folk? Voro de fullkomligt fria? Stodo de öfver eller
under den allmänna lagen? Uppkommo der aldrig strider
mellan dem, mellan deras folk eller mellan bonden
och sventjenaren eller hirddrängen, och när så var
fallet, huru gick man då till väga?
Vi anföra här ur Skeningestadgan en paragraf, som
visar, huru konung Magnus ville upprätthålla fred
och ordning bland de store. Mötet i Skeninge hölls
mot slutet af år 1285. Tredje punkten i detta mötes
beslut har följande lydelse:
»Till att både våra män och andra, som i
herremansgårdar tjena i vårt rike, må hålla frid
och heder och vördning sins emellan, i synnerhet
de som med oss äro, ty förbjuda vi strängeligen,
att ingen riddare eller sven af vapen må möta den
andre med oqvädinsord, icke den ene kalla den andre
otrogen eller ljugare eller mördare eller bruka annat
oqvädinsord. Hvilken riddare eller sven af vapen
sådant tillvitas och han icke gittar värja sig derför,
riddaren med ed af två svenner af vapen, svennen af
vapen med två riddare, han skall af konungen undfå
sådant straff, att han måtte blifva androm till
rädsla.»
»Men det förbjude vi strängeligen, att ingen hämd
tages, förr än saken blifvit oss till förlikning
hemstäld; men der som vi icke gitta förlikning
åstadkomma, då må vi tillåta eller neka de tvistande
att vapen bära.»
»Talar hirddräng slikt emot en riddare eller sven
af vapen, så vilja vi, förr än någon hämd tages,
att det göres kunnigt hans herre och att han löses
ofördröjligen ur hans tjenst, och är han utländsk,
fare han bort ur landet inom utsatt stämmodag, men är
han inländsk, löses han ur tjensten och gömme sig bäst
han må för ovänner sina. Allmänneligen förbjude vi
det, om riddare eller sven af vapen slår någon herres
sven, att der värdet ingen hämd efter å hans herres
vägnar, utan kräfves rätt å ting efter som landsrätt
säger eller lag.»
Vi hafva nu gifvit våra läsare en någorlunda
fullständig bild af adelns begynnelse och
riddarväsendet i vårt land. Må hända skall denna vår
skildring, så ofullkomlig den i sjelfva verket är, för
mången vara tröttande och till och med för lång. Men
vi hafva ansett det nödvändigt att – för så vidt som
underrättelserna om denna tid stått oss till buds –
framställa i möjligast klara dager den förändring,
som inträdde med det nya samhällsståndets offentliga
erkännande.
De tvänne första stånden i vårt nuvarande samhälle,
kyrkan och adeln, voro nu en afgjord sak.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
