Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Magnus' inre styrelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Magnus’ inre styrelse.
Vi öfvergå till den vackraste delen af konung Magnus
Birgerssons historia, till den som skänkt honom
hos efterverlden hans bästa minne, bevaradt i hans
vackra tillnamn Ladulås. Att upprätthålla och vårda
landsfreden, den, för hvilken fadern, Birger jarl,
gjorde så mycket, är med få ord hvad Magnus gjorde för
detta vackra tillnamn. Folket hade det äfven i troget
minne och märkeligt nog är, af allt hvad han gjorde,
detta det enda, som den mindre rimkrönikan maler om
konung Magnus.
Allmogen ty mig Ladulås kalla,
jag fredade riket och fattiga alla,
och bad dem sätta knapp för lada
och frukta sedan ingen skada.
Det berömmet gick om honom efter hans dagar, och
när den tid var slut, som i väsentlig mån under
honom antog bestämda former, vi mena medeltiden, då
kyrkan och adeln stodo emellan konungen och folket,
undanskymmande båda och utvidgande sin makt på bådas
bekostnad – när den tiden var slut och en ny kom med
sådana män som Gustaf Vasa och hans reformatorer,
då upprepades af den strängaste bland dessa, Olaus
Petri, i ännu kraftigare uttryck detta beröm om konung
Magnus.
Märkeliga ord i afseende på landsfreden uttalar
konung Magnus sjelf på det ofvan nämnda mötet i
Skeninge 1285 i närvaro af de derstädes församlade
förnämligaste männen i hans rike. »Han, af hvars
nåd allt är oss gifvet» – så föllo konungens ord –
»sade till sina tjenare: uti hvad hus I gången in,
då sägen först: frid vare med desso huse, och detta
hans budord vilja vi troget gömma[1].»
Det första, konung Magnus i detta afseende gjorde,
var förnyandet af faderns fredslagar. »De lagar» –
heter det i Alsnöstadgan – »som vår fader skipade
rikenu till frälsis och nåde, vilium vir atter nye,
och fäste dem med vårt våld[2] och våre eder och alla
de förnämsta männen i vårt rike.»
Detta edsörelagarnes befästande af konungens och de
stores ed bekräftar å ena sidan hvad vi vid flera
tillfällen sökt framhålla och visa, det nämligen
att makten var gången från folket till herrarna,
och visar å den andra med hvilken skarp blick Magnus
genomskådade sin tid. Dem, af hvilka företrädesvis han
hade att befara ett öfverträdande af dessa lagbud,
dem var det som han sökte binda vid dessa lagar,
och af den enkla grunden att de väl ej sjelfve skulle
nedbryta den lag, uti hvars stiftande de deltagit.
Till dessa fyra fredslagar fogade Magnus en femte,
den om konungsfriden.
[1]
Första punkten i den på svenska skrifna
Skeningestadgan begynner med dessa ord ur evangelisten
Lukas kap. 10, v. 5.
[2]
Våld = välde, makt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:40 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/1/0481.html
