Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Magnus' inre styrelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
länge vi voro i okunnighet om, att det är synd,
äfven derför bedja vi alla, som der af på något sätt
blifvit lidande, att de ville oss af uppriktigt hjerta
förlåta.»
Vi hafva ansett oss böra införa brefvet i sin helhet,
såsom det finnes i den svenska diplomsamlingen
[1]. Det
är i flera afseenden upplysande för sin tid, icke
minst genom det ljus, det kastar öfver konungens
förhållande till menigheten i landskapen.
Herredagarne. Huru herredagarne uppkommo, när med den
Odinska religionen allshärjartingen upphörde, och
huru denna företeelse visar maktens öfverflyttande
från folket i allmänhet, från allmogen till några
få mäktiga, derom hafva vi tillförene vid flera
tillfällen talat.
Magnus införde icke herremötena, men han sökte äfven
härutinnan genom lag ordna förhållanden, som redan
förefunnos.
På det omnämnda mötet i Skeninge stadgades sålunda
rörande dessa herremöten:
1:o att hvad konungen med sitt råd och sina goda
män i så väl allmänna som enskilda saker, de der
näpst tarfvade, skipade och lät i skrift för alla män
pålysa, äfven om derutinnan vore förut intet stadgadt
eller i lag satt, det skulle af alla hörsammas, och
2:o emedan allt för mycken allmoge vanligen föranleder
dröjsmål, stadgades, att hvilken tid konungen kallade
sitt rike samman till något samtal, skulle ingen
djerfvas der infinna sig, utan den som vore kallad
med konungens bref eller bud, utan om nödvändigt fall
tarfvar och han kommer på egen kost. »Ty att vårt
folk» – så slutar denna paragraf – »icke må tyngas af
kosten, det tyckes vara skäligt.»
För öfrigt sammankallade konungen sitt rike till
dylikt samtal, när han för godt fann. Vanligen gick
det så till, att konungen, när han kom i ett landskap,
sammankallade de närmast boende herremännen för »att
med dem öfverlägga om för handen varande ärenden,
och under de skrifna besluten hängde så väl konungen
som herrarne sina sigill.
Några på bestämda tider återkommande allmänna möten,
motsvarande våra riksdagar, funnos icke. Uttrycket:
»konungen sammankallar sitt rike till samtal», innebär
alldeles icke någon betydelse, som skulle komma oss
att tänka på allmänna riksmöten. Att det var herrarne,
de mäktige i landet, som inbegrepos under benämningen
»konungens rike» – det bekräftar hvad vi yttrat om
maktens öfverflyttande till dem från folket.
Konungens råd. Äfven konungens råd är oss från det
föregående en bekant sak. Det var ingen ständigt kring
konungens person vistande församling. Rådsherrarne
bodde på sina gårdar der och hvar i landskapen, och
på den ort konungen vistades, der sammankallade han
de närmast boende rådsherrarne.
Men då, kan man med skäl invända, var ju
»samtalet» eller herredagen alldeles detsamma som
rådsförsamlingen. Likheten är påfallande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
