Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gotland och Öland under Magnus' regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ett tillfälle erbjöd sig snart för den svenske
konungen att yttermera stadga sitt inflytande och
anseende i Visby och på Gotland öfver hufvud.
Der hade nämligen uppstått en ganska häftig strid
på ön mellan Visbyboarna och bönderna. Man känner
ej fullkomligt orsakerna till denna strid, men så
mycket synes man kunna antaga, att Visbyboarnes
uppförande af murar kring sin stad och införandet af
en tull, som bönderne måst underkasta sig, varit en
hufvudorsak. Dertill kommer att, efter hvad det vill
synas, bönderne blifvit af borgarena hindrade, då de
ville draga öfver till konungen i Sverige och klaga.
Bönderne anhöllo hos tyske härmästaren i Lifland
om hjelp, och det påstås att han och flere riddare
verkligen kommit öfver till deras undsättning.
Bönderne rustade sig slutligen till strid och ryckte
an mot staden. Borgarena rustade sig å sin sida
och ryckte ut ur staden bondehären till mötes. Vid
Högebro möttes de båda härarna, och der blef en hård
och skarp strid, som varade hela dagen. Myckenheten
var större på böndernes sida, men beväpningen var
bättre på borgarenas, och segern stannade hos de
senare. Bönderne drogo sig mot qvällen tillbaka
och sökte skogen. Borgarena förföljde de flyende,
och många bönder togos till fånga vid Sjönem.
Emellertid förlorade bönderne icke modet. Vid Roma
kloster, som ligger två mil från Visby, stod åter en
strid mellan borgarena och bönderna. Många stupade
å ömse sidor, men striden blef oafgjord.
Presterne lade sig då emellan, och genom deras
oförtrutna bemödanden lyckades de förmå bönderna
att skicka fullmäktige till nunneklostret i staden
för att underhandla, och skulle under tiden alla
fiendtligheter upphöra. Böndernes fullmäktige
inkommo, som aftaladt var, och fredsvilkoren
uppsattes.
Men freden var ej gjord dermed. Bönderne drogo
gång efter annan ut på tiden, och det var med
mycken möda, som presterne kunde afstyra stridens
förnyande. Slutligen förklarade Bodel Kalling och
Gerved af Martebo å böndernes vägnar, att Edvard van
Lode med flera riddare ville sjelfva komma in i staden
och stadfästa freden.
Så stodo sakerna, då underrättelsen kom till konung
Magnus om hvad som timat på ön. Oförtöfvadt sände
då konungen bud, att fullmäktige för båda parterna
skulle infinna sig hos honom. Det var på hösten år
1288. Slaget vid Högebro hade stått i April månad. I
Augusti kommo Visbys fogdar och borgmästare på
gotländska och tyska stadsmenigheternas vägnar till
Nyköping, der konungen då uppehöll sig.
De utskickade erkände, att Visby borgare hade
förbrutit sig mot konungen, då de företagit sig,
honom oåtspord, att befästa sin stad och föra krig
mot bönderna. De utfästade sig derför att betala
tvåtusen mark silfver och femhundra mark penningar
på vissa terminer, men så att allt skulle vara till
fullo erlagdt till midsommartiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
