Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gotland och Öland under Magnus' regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nästkommande år. Uppkomme efter denna tid någon oenighet
mellan staden och landet, skulle saken först
hänskjutas under konungen, innan borgarena skredo
till någon fiendtlighet mot bönderna. Dock skulle
ingen sådan anmälan behöfvas, om ett så häftigt
anfall af bönderna skedde, att man måste möta våld
med våld. Inga bud, som af bönderna affärdades
till konungen, skulle på något sätt hindras eller
uppehållas af borgarena i staden. Ingen annan än
konungen i Sverige skulle vara deras herre, och om
bönderna någonsin skulle falla på slikt oråd att välja
en annan, skulle Visby, med allt hvad staden förmådde,
sträfva deremot. Och skulle allmogen på något sätt
visa sig upprorisk mot konungen, skulle borgarena, så
fort de erhållit kunskap derom och blifvit anmodade,
hålla sina portar öppna för konungen och lemna
konungen all möjlig handräckning mot bönderna. Sådana
män, som förbrutit sig mot konungen och afveko från
riket, skulle, om de tagit sin tillflykt till Visby,
inom en månad efter det staden emottagit konungens
bref om förhållandet, afvisas från staden, för så
vidt som de icke godvilligt aflägsnade sig eller
sökte återvinna sin konungs nåd. Städerna Lybeck,
Wismar, Rostock, Greifswald, Stralsund och Riga
skulle förbinda sig att af alla krafter bistå
konungen af Sverige mot Visbyboarna, i händelse
desse valde sig en annan konung eller vägrade
åtlyda konungens af Sverige befallningar. Vidare
skulle staden Visby på egen bekostnad af den påfliga
stolen utverka bref med förklaring, att ett brott
mot den gjorda öfverenskommelsen skulle öfver staden
framkalla kyrkans bannstråle och att i den händelsen
biskopen i Linköping skulle ega rättighet att utfärda
bannlysningsbrefvet. Om konungen någon gång ville
besöka deras stad, skulle han af borgarena emottagas
med all ödmjukhet och vördnad som deras rätte herre
och konung. Slutligen utfäste staden sig att, om någon
öfverträdelse af den gjorda öfverenskommelsen skedde,
i böter erlägga tiotusen mark silfver, hvilken summa
konungen kunde efter behag utkräfva.
Sedan denna öfverskommelse var gjord mellan staden
Visby och konung Magnus, och å stadens vägnar af dess
utskickade undertecknad, återvände lugnet på ön, och
befästningsarbetet kring staden fortgick sedermera
oafbrutet, tills murarna voro färdiga, hvilket
inträffade år 1299. Huru bönderne bringades till
stillhet, förmäla icke de gamles anteckningar, icke
heller hvilken utgången blef på de tyske riddarnes
försök att inblanda sig i Gotlands angelägenheter.
Öland, den långa och smala ö, som genom Kalmarsund är
skild från Småland, tillhörde af gammalt Sverige. Vi
hafva ej tillförene haft tillfälle att tala om
densamma, men ifrån konung Magnus Ladulås’ tid hafva
vi i behåll en af honom utfärdad stadga rörande
ön, som ganska mycket upplyser om de då varande
förhållandena derstädes.
Vid denna tid hade många olyckor öfvergått ön; bland
annat hade den år 1280 svårligen härjats af pest. Men
mest ledo öboarne från de kungliga embetsmännens sida,
som voro satta att uppbära skatten och föra styrelsen
öfver ön. Många af bönderna måste rymma hus och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
