Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gotland och Öland under Magnus' regering - Magnus Ladulås och grannrikena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hem, och eländet var sådant, att det ej kunde vara
värre, om fiendehand farit fram öfver ön. Klagomål
kommo till konung Magnus häröfver, och äfven Öland
har denne konung att tacka för ett kraftigt ingripande
uti och af hjelpande af dess nöd.
Konung Magnus utfärdade en stadga, enligt hvilken
skatterna, som Ölandsbonden skulle utgöra, noggrant
bestämdes och hvarutöfver intet fick af honom fordras.
Fjorton mått korn, sådana som innehöllo fjorton tum
af den bredd, hvilken vanligen kallas mund, och fyra
marker smör efter Ölands större vigt, som vanligen
kallades bisman, det var hvad hvarje bonde skulle
erlägga. Vidare skulle af hvart skeppslag åtta mark
penningar, sexton penningar räknade på örtugen,
betalas till slottet för dess iförseende med oxar,
får och sill. Åtta bönder tillsammans skulle årligen
utgöra ett lass hö eller gifva åtta örtugar penningar,
och två bönder tillsammans ett lass bränsle om
vintern och ett om sommaren.
Att skilja rätt och lag utan anseende till personen,
hålla sina händer rena från mutor och annan oloflig
vinning samt nöja sig med den inkomst, som enligt
gammal häfd var bestämd – dertill uppmanades lagmannen
och häradshöfdingarne på ön allvarligen vid Guds och
konungens hämd.
Hårdt straff utfästes för olagligt fängslande. Ingen
måtte inmanas i häkte på konungens slott, om han i
åtalad sak kunde efter lag och laga sed värja sig.
Denna stadga utfärdades år 1281, och fyra år derefter
hafva vi sett konung Magnus sjelf infinna sig på ön.
Magnus Ladulås och grannrikena.
Allt sedan sista konungamötet och fredsslutet i
Laholm rådde der fred och vänskap mellan Sverige
och Danmark. Äfven med Norge hade konung Magnus
fred. Med de trenne markgrefvarne af Brandenburg,
Johan, Otto och Konrad, de samma, med hvilkas hjelp
Valdemar hoppades återvinna sitt rike eller en del
deraf, säger Olaus Petri, att Magnus ingått det
förbund, att de skulle vid behof ömsesidigt hjelpa
hvarandra. Likaledes stod han i förbund med grefve
Gerhard af Holstein och Lauenburg.
Men mellan Danmark och Norge var det ofrid, och
derunder visade det sig, att konung Magnus åtnjöt
stort anseende så väl hos dessa rikens konungar,
som hos de rika och mäktiga köpmansstäderna kring
Östersjöns kust.
Orsaken till striderna mellan Danmark och Norge
var drottning Ingeborgs hemgift. Hon var numera enka
efter den år 1280 aflidne konung Magnus Lagabäter, och
oaktadt långa underhandlingar blifvit förda, förhöllos
henne ännu de till hemgiften hörande arfvegodsen.
På Danmarks sida stodo äfven de wendiska städerna
vid Östersjöns kust, och ett förstörande krig fördes
mellan dem och Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
