Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Magnus Ladulås och grannrikena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Väl mött, väl mött, I raske hofmän:
hvart ämnen I nu till hamnen hän?»
»Vi önska oss hän den hamn att vinna,
der vi kunna först Alf Erlingsson finna.»
»Hvad viljen I då väl gifva den man,
som eder Alf Erlingsson visa kan?»
»Vi vilja gifva honom guld och silf,
penningar så mycket han hafva vill.
Väl skall han sig nöja åt skänk och gåfva,
skeppet med rede, det skall han hafva.»
»Och hvad viljen I Alf Erlingsson göra,
om eder i våld jag kan honom föra?»
»Hans svenner, dem vilja vi hugga och slå,
och honom lägga de bojor uppå.»
»Och här skolen I den lille Alf finna,
så litet af mig I seger månd’ vinna.
Friskt upp, friskt upp, I raske drängar,
I huggen sönder både tåg och strängar!»
Herr Alf han högg, tills han var mod,
han stod i femton riddares blod.
De snäckor nio han dervid vann.
Så seglar han fri till Norges land.
De tidender kommo till Rostock in,
der bleknade så mången en fager kind.
Båd’ enkor och barn der fälde tårar,
dem fattiga gjorde den hafsörn svåra.
De månde lida stor sorg och men.
Men deras bön föll på stock och sten.
Kännen I Alf?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
