Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Konungadottern Ingeborgs förmälning
- Konung Birgers bröllop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och hon vof i det andra rör
Norgelands drottning och alla hennes mör.
Och hon vof hjort och hon vof hind,
så vof hon sig sjelf med blekan kind.
Den yngsta systern den väfven fälde,
så gaf hon den i drottningens händer.
Hon fälde dervid de modiga tårar,
Gud gifve att I vår moder vore!
Men de många årens sorger och lidanden buro frukt.
Den äldsta systern sjuknade och dog, »den yngsta
lefde efter med sorg och möda».
Och konungen gaf henne sin yngste son,
hon var honom värd, den jungfrun skön.
Och de hade farit så vida kring verlden.
Konung Birgers bröllop.
Det led emot vintern år 1298, och man var redan i
slutet af November månad. Då samlade sig i Stockholm
en lika stor och lysande samling af herrar och fruar,
som vi två år förut sågo i Helsingborg. Marsken
hade nämligen der låtit tillrusta bröllop för den
unge konungen och Erik Glippings dotter Margareta,
eller, som hon vanligen kallas, Märta.
Vi följa i vår beskrifning om bröllopshögtidligheterna
stora rimkrönikan.
Der rådde då i Stockholm – heter det – mycken
glädje. Bruden och brudgummen voro iklädda de
kostbaraste guldvirkade kläder, och de omgifvande
herrarne och fruarna strålade af allt hvad den tiden
hade praktfullt. Riddarne hade prydt sina hästar,
af hvilka den ena täflade med den andra i skönhet
och styrka, med de dyrbaraste guldsömmade täcken af
baldakin och sindal.
Baneret, som bars framför konungen, var prydt med
ett förgyldt lejon öfver de tre hvita strömmar och
uppbars af en riddare.
Konungen var omgifven af sina riddare, alla i de
präktigaste kläder, och ljudet af pipare, pukor och
trumpeter gaf det hela ett förökadt lif.
Och menniskorna fröjdade sig åt det unga konungaparet
och sågo med glädje på ståten.
Dagen var mer än halfliden, innan man satte sig till
bords. Der gick det äfven ståtligt till, så som det
borde vara vid konungens bröllop.
Förnäma herrar inburo faten och skämtan och munterhet
rådde vid det kungliga bröllopsbordet.
Så förgick dagen och natten kom, och en hvar gick
till sitt herberge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:40 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/1/0512.html
