Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Thorkel Knutsson åter i Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ryska krönikor, må hända med någon öfverdrift,
förmäla, att marsken med byggmästare ej blott från
sitt hemland utan äfven med en berömd mästare från Rom
uppfört ett fäste af så oerhörd styrka, att Svenskarne
i sitt öfvermod kallat det landets krona. Landskrona
var nämligen det svenska namnet på fästet.
Pekensaari[1]
är en liten ö, som ligger i Ladogasjön,
eller, som Svenskarne kalla den, Hvita Träsket,
strax vid utloppet af Newafloden. Marsken hade dit
förlagt en del af svenska hären såsom förpost.
När man i Nowgorod sporde om Svenskarnes ankomst
och om deras förehafvande, blef der en stor
uppståndelse. Hären och flottan utrustades. En
afdelning af den förra förlades på en ö i Ladoga,
der äfven ryska flottan låg. Den andra afdelningen
begaf sig landvägen nedåt Newa.
Emellertid berättades det i svenska lägret, att en
stor hop Ryssar lågo på holmen i Ladogasjön. »Väl
tusende hedningar lågo der» – sades det. Då utsände
marsken åtta hundra man under anförande af en tapper
och oförskräckt man vid namn Harald, som skulle
angripa denna del af den ryska hären.
Harald och hans folk stego ombord på de för tåget
bestämda skeppen och lade ut i Hvita Träsket.
Holmen, der Ryssarne befunno sig, låg sextio sjömil
från stranden. Den svenska flottafdelningen hade
hunnit ungefär halfvägs, då der uppkpm en häftig
storm.
Att komma till den bestämda ön var nu omöjligt. Man
sökte derför länsa undan mot kusten af Karelen. Detta
lyckades äfven. Fram emot morgonen började man
genom dimman kunna urskilja landet, och der lade de
till. Allt efter som det dagades, fann man att det var
vid en åmyning nära ett torp, som man sökt land. Men
sjön gick fortfarande så hög, att de måste draga upp
fartygen å land för att ej få dem sönderslagna.
Der uppehöllo de sig i fem dagar, härjade och brände
en by; men när matförrådet började taga slut, satte de
åter sina skepp i sjön och begåfvo sig på återvägen
ned åt Pekensaari, dit de utan vidare äfventyr
lyckades anlända. Några af folket stannade der,
återstoden fortsatte vägen till hufvudhären – eller
adelshären, som den fordom kallades – vid Landskrona.
Medan nu Svenskarne lågo på Pekensaari, fingo de se
på en gång mera än tusende ryska lådjor komma farande
mot Newa till.
Det var den ryska hären, som kom för att hindra det
af Svenskarna med kraft påbörjade och fortdrifna
fästningsarbetet. Ryssarne hade äfven hoptimrat stora
flottor, höga som hus, hvilka de antände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
