Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Thorkel Knutsson åter i Finland - Den inre styrelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ryssarne omslöto omedelbart derpå fästet med hela sin
här från alla sidor. Det skedde på en fredag den 19
Maj 1301.
Det stod illa till på fästet. Knappt sexton krigare
voro friska, och riddar Sten sjelf var sårad.
Och huru var det väl möjligt för dessa få män att
försvara den vidsträckta byggnaden mot en här,
som alltid med friskt folk kunde utbyta de trötta?
Ryssarne trängde öfver vallen och kastade eld i
husen. Lågorna slogo snart mot högan sky, och Ryss vid
Ryss i oräkneliga rader trängde öfver vallen. De sjuke
innebrändes eller nedstuckos. Några af Svenskarna
togo sin tillflykt till källaren. Riddar Sten blef
nedhuggen. En annan svensk vid namn Carl Hack hade
kastat öfver sig kläderna af en död Ryss för att
kunna komma ned till de andra i källaren, men blef
nedstucken af sin egen sven, som tog honom för en
Ryss.
De, som voro i källaren, värjde sig manligen. Det
var ej möjligt för Ryssarna att få makt öfver dem,
utan de måste slutligen lofva och edeligen förbinda
sig att ej göra dem någon skada. Då gingo de ut och
gåfvo sig fångna.
Rimkrönikan beder Gud miskunda sig öfver dem, att
de skulle gifva sig i hedna mäns våld, medan hon
nedkallar Guds välsignelse öfver dem, som för sin
tro och sin ära vunno döden på vallen.
Ryssarne nedbröto det eröfrade fästet sten för sten,
och der blef snart blott en rykande grushög qvar af
Svenskarnes stolta Landskrona.
Den inre styrelsen.
Thorkel Knutssons styrelse lemnade ett godt minne
efter sig bland folket. Goda och fruktbara år följde
på den hårda tiden strax efter konung Magnus’ död,
och folket tillskref, efter sin vana, gerna sin
främste man allt hvad som skickades det ofvan ifrån.
I afseende på handeln stadfästade marsken Lybeckarnes
handelsfriheter och mottog skrifvelser och sändebud
från de romerska kejsarne rörande hansestädernas
handel på Nowgorod, hvilken Sverige beherskade, sedan
de blifvit herrar öfver Karelen och efter uppbyggandet
af Viborg.
I allmänhet visar sig marsken som en strängt rättvis
och allvarlig man, som med klokhet och förutseende
vårdar sig om rikets och sin konungs väl. Detta ser
man tydligast uti hans förhållande till de andliga,
mot hvilka han strängt tog vara på kronans rätt,
utan att derför göra intrång på de andliges friheter.
Vi skulle kunna uppräkna många bevis på hans ynnest
för kyrkan och de andlige. Emellertid ankom från
påfven ett bref, hvaruti han högligen klagar öfver
den frihet, den verldsliga makten tog sig öfver den
andliga, och befaller presterna att utfärda kyrkans
bann både öfver innehafvaren af den verldsliga
makten och de menigheter, som stodo på dennas sida,
om oskicket fortfore.
Vilja vi nu veta, hvaruti detta oskick bestod,
så var det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
