Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Birgers och drottning Märtas kröning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
drottningen hade födt sin herre, konungen, en son,
Han blef kallad Magnus efter farfadern.
Två år derefter firades konungens och drottningens
kröning i Söderköping. Der rådde så mycken ståt och
prakt – förmäler rimkrönikans författare – att de,
som farit vida omkring, påstodo sig aldrig hafva sett
ett präktigare hof, och han börjar sin beskrifning om
högtidligheterna med en from önskan, att han måtte
kunna måla dem så likt, att ingen förebrådde honom
hafva orätt.
De kungliga insignierna (regalierna), som vid
tillfället brukades, voro: kronan, spiran, äpplet
och kröningskläderna. Kronan var öppen, sådan som
man ser henne afbildad på gamla konungasigill. Hon
var en sinnebild på det kungliga majestätet. Spiran
utmärkte konungens rätt att vara högste domare,
och det med ett kors prydda äpplet förestälde riket,
som öfver allt bekände kristna läran.
Kröningskläderna voro en åtsittande fotsid rock med
ärmar, som kallades subtile[1], en kortare kjortel
med vida ärmar, kallad dalmatica; vidare sjelfva
kröningsmanteln, som hängdes öfver axlarna och
hopfästades öfver bröstet med ett spänne, och en
tröja, som bar namnet thorax.
Dessutom nämnas äfven linnekläder, ett silfverbälte,
tofflor och en örn af guld.
När kronan sattes på konungens hufvud samt när spiran
och äpplet öfverantvardades, äfvensom vid hvarje
påklädnad af de olika kröningskläderna, lästes böner,
och konungen gaf sin ed att försvara kyrkan och hennes
rättigheter. När akten var slut, uppstämdes Te deum
laudamus (O Gud, vi lofve dig!).
Utländske musikanter voro der införskrifna och
begåfvades med rika skänker.
Högtidligheterna vid kröningen ökades af den unge
hertig Valdemars bröllop. Han var uppfostrad hos
marsken, liksom hans bröder, och den ädle mannen hade
sökt att granneligen motsvara sin herres, den döde
konungens, förtroende.
I marskens gård växte en fager mö. Det var hans
dotter Christina. Till henne hade konungasonen fattat
kärlek redan från barndomsåren, och den fagra jungfrun
hade gifvit sitt löfte och sitt ja åt den furstlige
älskaren tillbaka.
Här i Söderköping blef nu hertig Valdemar slagen till
riddare af sin broder, konungen, och derefter firades
bröllopet med marskens dotter.
Föga kunde de unga ana, medan de här omgåfvos af
idel glädje och lyckönskningar, föga kunde de ana,
huru mycken bitterhet framtiden hade för dem sparat.
Dock var det för flera än dem, som sådana tider
kommo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
