- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Första bandet. Sagoåldern. Medeltiden. I. Till Kalmare-unionen /
520

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Birger Magnusson och hans bröder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

glädje och kärlek, I hafven mig bevisat. Min tjenst
tillhör eder, ehvar jag är.»

Så skildes hertig Erik från den norske konungen och
hans drottning. Hertigen och de svenske herrarne
satte sig till häst och redo ut af staden, hvarunder
hertigen vänligt och nedlåtande helsade på hvem helst
som mötte honom.

Året derpå mot slutet af vintern – det var i Mars
månad – blef der åter ett konungamöte. Denna gången
var Tyreholm mötesplatsen. Tyreholmen heter nu
Tjurholmen och är en ö i Göta elf.

Dit kom marsken Thorkel Knutsson, jemte den unge
konungen och hans bröder hertigarne. I deras följe
voro vestgötalagmannen Bengt och grefve Jakob af
Halland. Dit kom äfven konung Hakon från Norge,
och der rådde mycken glädje och välvilja å ömse
sidor. Det förbund, som blifvit slutet i Solberga,
förnyades och stadfästades. Det synes, som detta
förbund varit riktadt mot Danmark, med hvilket rike
Norge låg i tvist allt sedan frågan om drottning
Ingeborgs – Magnus Lagabäters drottnings – hemgift
uppstod. Hvad som nu synnerligast bidrog att försvåra
möjligheten för en förlikning, var det skydd, som
de danske fredlöse herrarne funnit i Norge, och att
åstadkomma någon försoning mellan dessa och konung
Erik Menved, det syntes hårdt nära omöjligt.

Hvad nu marsken tänkte om allt detta, är svårt att
säga. Må hända ville han genom att närmare sluta sig
till Norge bana vägen för sin myndling, hertig Erik,
till detta rike.

Så följde det året marskens bröllop i Stockholm och
hans nedläggande af sitt förmynderskap.

Vid Venerns strand, på en i sjön utskjutande udde,
helt nära den vackra Kinnekulle, låg ett präktigt
och väl befästadt herresäte. Det var Aranäs[1].
Marsken Thorkel Knutsson egde det och vistades
der gerna. Enligt en gammal beskrifning skall Aranäs
slott varit ett af de ståtligaste i Norden. Icke
mindre än fyratio broar ledde öfver kärret i söder
till slottet, medan vägen, som på östra sidan ledde
till slottsporten, var omgifven af vackra ängar och
bördiga åkerfält[2].

Här satt marsken med sin unga grefvinna om
våren år 1304,


[1]
Fordom kalladt Kinugård. Dess namn Aranäs skall
hafva uppkommit deraf, att fiskrarne der brukat
upplägga sina åror, hvaraf Åranäs eller Aranäs.
[2]
Man påstår äfven, att Aranäs legat i Kinds härad,
nedom staden Ulricehamn, och sedan burit namn af
Arnäsholm. Ännu finnas der grafvar, som omgifvit
slottet, ehuru i senare tider många blifvit genom
odlingar och trädgårdsanläggningar, men äfven genom
jordmånens lösa beskaffenhet i de sänka sidländta
ängarna, igenfylda och jemnade. Under gräsvallen
i dessa grafvar finner man ofta huggen sten, utan
tvifvel ditlagd till styrka för grafvarna och de
många vindbryggorna, som sägas hafva varit öfver
dem anlagda. Sjelfva vägen fram till gården har i
fordomtima med mycken kostnad blifvit anlagd. Den
ligger betydligt högre än de på ömse sidor omgifvande
ängarna, hvilka helt visst fordom voro mera sidländta
än nu, och då utgjort en dymossa, så att det här
belägna slottet varit i det närmaste kringflutet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/1/0524.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free