Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Birger Magnusson och hans bröder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och det var mycket spring af svenner och tjenare
på slottet. Marsken väntade nämligen konungen och
hans bröder till sig såsom gäster.
Tecken hade visat sig, som bebådade en annalkande
storm. Oenighet höll på att utbryta mellan
bröderna. Marsken ville förekomma den, ville blidka
sinnena, medan det ännu var tid. Vi vilja i korthet
framställa orsakerna till striden, för så vidt de
äro bekanta.
Första tecknet till oenighet visade sig genast efter
marskens nedläggande af sitt förmynderskap. Sedan
konungen blifvit myndig, var marsken fortfarande
hans främste man, troget stödjande honom med sin
erfarenhet och sina visa råd. Hertigarne valde, såsom
vi nämnt, Ambjörn Sixtensson (Sparre) till drots,
och han stod vid deras sida lika så troget som den
gamle marsken vid konungens. Detta var nu ingenting,
som borde störa det goda förhållandet bröderna
emellan. Och likvisst visade sig ganska snart en
viss kallsinnighet, en söndring. Med få ord: den
forna broderliga hjertligheten började blekna bort,
och i stället öppnade sig ett svalg, som syntes vilja
ständigt vidga sig.
Knappt tillträdde Erik såsom myndig sitt hertigdöme
– det var den 28 Juni 1303 – förr än en befallning
utfärdades af honom och konungen gemensamt om
anställande af undersökning öfver konungadömets
och hertigdömets tillhörigheter å egendomar, gods
och gårdar. Uppdraget om denna undersökning gafs
åt erkebiskopen Nils Allesson i Upsala, domprosten
derstädes mäster Andreas och uplandslagmannen Birger
Pedersson.
Då desse herrar tillika hänvisas att hemta
upplysningar i saken af Uplands allmoge, hvilken
derjemte anbefalles att beredvilligt gå de frågande
till mötes, synes det, som om ovissheten egentligen
rört Upland. Helt visst hade någon del af detta
landskap tillhört fadern Magnus såsom hertig, och
Erik hade fått, som vi veta, faderns hertigdöme.
Denna omständighet, som man genast sökte bringa till
klarhet, synes väl ej hafva egentligen föranledt någon
osämja, men det är det enda, man känner i afseende på
förhållandet mellan bröderna från sommaren 1303 till
den tid, då marsken bjöd konungen och hertigarne till
sig, och då var söndringen mellan bröderna redan så
långt kommen, att den behöfde biläggas.
Marsken hade, såsom vi nämnde, anstält ett stort
gästabud för sitt kungliga främmande, och det gick,
efter som plägseden var, präktigt och frikostigt till
dervid.
När nu gästabudsdagarne voro öfver och alla de bjudne
gjorde sig redo att rida bort från marskens slott,
kallade konungen sina bröder till ett samtal i ett
afsides beläget rum.
»Ett ting har kommit för mina öron» – så började
konungen tala till hertigarna – »och säger jag
eder det, så som det är mig sagdt; det nämligen,
att I akten draga af riket och stämpla till mitt
förderf. Är det så, så sägen mig det rent ut. Viljen
I åter lefva med mig i fred, skrifven då under detta
bref och befästen det med edra signet.»
Konungen talade öppet, men strängt. Hertigarne sågo
förvånade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
