- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Första bandet. Sagoåldern. Medeltiden. I. Till Kalmare-unionen /
523

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Birger Magnusson och hans bröder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Biskopen svarade undvikande: »Jag är en prest, och mig
tillhör icke slikt ett värf. Väljen en annan man,
som bättre kan föra edra ord än jag.»

Då steg en af konungens riddare fram och tog till
orda. »Det första, hvaröfver min herre konungen
klagar, är något, som ingen man i Sveriges rike
nu vågar göra, och det faller en underligt före,
huru slikt kommit eder i hug. I hafven tvärt emot
konungens bud och befallning fört kost af landet
ut, fläsk och smör och råg och korn. I hafven eder
derutinnan icke väl betänkt, hertig, att I handlen
emot konungens uttryckliga vilja, och nu är för sent
att råda bot derpå.»

Hertigen stod stilla och teg, allt medan riddaren
talade, och denne fortfor: »Den andra sak, hvaröfver
konungen klagar, är den, att I riden genom hans
land med väpnadt följe och med hans ovänner och att
I hafven brutit konungens edsöre. I hafven, till det
tredje, slagit konungens sven, när han vägrade eder
inträde i konungens slott, hvilket han åt konungen
skulle bevara. Det hade varit eder bättre, hertig,
om konungens man varit oslagen. Dock vill jag ej något
säga, utan göre konungen i sin sak som han vill.»

Den fjerde klagopunkten rörde hertigarnes präktiga
hoflif och den smälek, konungen och hans män
ledo af att, hvar de träffade tillsammans med
hertigarnes folk, lågo de under i krigsöfningar och
torneringar. »För allt detta är», fortsatte riddaren,
»herr Mats Kettilmundsson höfvidsmannen och andra
fler, hvilka konungen väl känner.»

När riddaren slutat, reste sig konung Birger, tog ett
steg fram mot hertigen och sade med vrede: »Vore du ej
hit kommen på min lejd, Erik, skulle du raskeliga se,
hvilken lön väntade dig af konungen. Nu är det så,
att jag gifver dig ej längre fred, än tills solen i
dag går ned. Hvar jag träffar dig sedan, går det dig
illa.»

Då frågade hertigen: »Kunna vi säkre draga härifrån?»
– »Dragen hädan», sade Birger; »jag hittar eder nog!»

Hertigarne vågade ej stanna i riket efter mötet mellan
konungen och hertig Erik på Visingsö. De begåfvo sig
till Danmark, till sin svåger konung Erik. Men af
honom fingo de långt mindre, än de hade väntat sig.

När bröderne kommo inför konungen, sade hertig Erik:
»På eder nåd, konung, äro vi komne hit»; och konungen
svarade dertill: »Jag vet väl, hvad eder är.» Han
kände full väl både hvarför de kommit och hvad de
ville.

Men konung Erik var ej den man, som ville lemna
understöd åt upproriska konungasöner. Han kände för
väl de faror, som deraf drabbade riket. Dertill
kom, att han äfven visste, i hvilket förhållande
hertigarne stodo till Norge och dess konung.

När hertigarne fått detta besked, rustade de sig att
draga vidare, dock ville de först afbida mötet mellan
konungarna i Fagradal.

I Kinneryds socken i Sydvestra Småland vid gränsen
till Halland ligger gården Fagerdala. Stället kallades
fordom Fagradal, och der var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/1/0527.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free