Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Birger Magnusson och hans bröder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sommaren år 1304 ett möte utsatt mellan konung
Birger i Sverige och hans svåger konung Erik Menved
i Danmark.
Båda konungarne voro åtföljda af sina drottningar
och af riddare och svenner en lysande skara.
Först var der nu anstäldt ett tornerspel, och de
deruti deltagande riddarnes hästar voro prydda med
ovanligt dyrbara sadelmunderingar. Deras hästtäcken
voro af brunt tyg, till hälften af baldakin och
fodrade med ekorrskinn.
Efter tornerspelets slut blef ett stort riddarslag,
då konung Birger förlänade icke mindre än tolf män
denna värdighet.
Derpå begaf sig Birger till det ställe, der hans
syster, den danska drottningen Ingeborg, var. Hon
gick emot sin broder, och syskonen talade vänligen
med hvarandra, och der rådde stor glädje hos de
båda drottningarna, som fingo minna sig på, huru de
fordom lekt tillsammans hos drottning Helvig, innan
en mognare ålder skilde dem åt.
Det lilla, man för öfrigt vet om hvad som var
föremål för konungarnes öfverläggningar på Fagradal,
inskränker sig endast till den uppgiften, att
konung Birgers son der blef utkorad till sin faders
efterträdare i Sverige. Konungasonen var då blott
fyra år gammal, men man ansåg det betryggande för
rikets lugn, att konungens efterträdare var bestämd,
och barnet emottog de närvarande svenske herrarnes
tro- och huldhetsed.
Att man för öfrigt betraktade detta konungamöte
såsom en vigtig och betydelsefull tilldragelse på den
tiden, synes deraf, att konung Birgers båda bröder,
de landsflyktige hertigarne Erik och Valdemar,
uppehöllo sig i närheten.
Man vet icke – ehuru det synes mycket troligt –
att tvistefrågorna mellan bröderna varit före
på mötet. Var så förhållandet, är det emellertid
alldeles klart, att hertigarne ej der skulle vinna
något afseende för sina klagomål. De begåfvo sig
derför skyndsamligen till Norge.
När Erik och Valdemar anländt till konung Hakon,
läto de honom veta, huru deras saker stodo och af hvad
anledning de kommo till honom. – »Nu är det så», sade
hertig Erik, »att vår broder har drifvit oss ut från
det gods, som Gud gifvit oss och som vi ärft af vår
fader. Vi komma till dig, konung Hakon, på din nåd,
och om Gud ingifver dig det rådet, att vi här få
afbida andra förhållanden.»
Konung Hakon och hans drottning togo med mycken
vänlighet emot de båda hertigarne. »Enär konung
Birger så förföljer eder», sade konungen, »så varen
välkomne. Jag vill förlika eder, så framt jag det
gitter, och vill konungen, eder broder, icke gå in
på förlikningen, så vill jag hjelpa eder så långt
jag förmår.» – »Inom ett år», sade hertig Erik och
såg beslutsamt på konungen, »skall jag vara i mitt
land tillbaka.»
Drottningen var som en huld moder för bröderna, och,
som det säges, på hennes förböner gaf konungen hertig
Erik staden Konghälla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
