Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Birger Magnusson och hans bröder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förlikningsfördraget med Danmark, och huru ovisligen
handladt det vore, om han aflägsnade från sig de
fredlöse danske herrarne, som vore hans sanna vänner.
Brefvet verkade hvad det kunde, men emellertid stod
kriget för dörren här hemma. Man väntade dagligen
att danska hären skulle inbryta öfver gränsen, och
hertigarne hade dragit tillsammans en här och ryckt
ned åt landet för att möta fienden.
Det ligger i den af Ätra-ån genomflutna
Frölunda socken nere i södra Vestergötland en gård,
som heter Kinnahus eller Kinnaholm. Den var fordom
befästad och ansågs som en gränsfästning mot Danmark,
så länge detta rike egde Halland. Till detta Kinnahus
drogo hertigarne, emedan de trodde att danska hären
der i närheten skulle inbryta i riket.
Härutinnan bedrogo de sig dock. Konung Erik Menved
tog en annan väg, och hertigarne lemnade då Kinnahus
och begåfvo sig med hären till Bogesundr[1].
När de här hade legat någon tid – det kunde vara
vid pass åtta dagar – fingo de se danska hären komma
tågande. På en mils afstånd från hertigarne stannade
konung Erik, och man kunde tydligt se, att hans här
var jemnstark med hertigarnes, liksom på densammas
rörelser, att den var anförd af härförare, fullt
jemförliga med hertigarne.
Det kom emellertid ej till någon afgörande
strid. Orsaken dertill är väl omöjlig att uppgifva,
men den stränga vintern förlamade alla rörelser och
medvetandet om likhet i krafter och duglighet var
ömsesidigt i båda härarna. Hårdare vinter än det var
det året hade man ej på länge haft. Hela Östersjön
låg tillfrusen från Lifland och Finska viken ända
till sundet. På det sistnämnda stället skall isen
hafva varit – säges det – femton alnar tjock och under
hela fjorton veckorna skall den hafva bildat en fast
brygga mellan Sverige och de danska öarna. Kölden
var så stark – heter det i isländska anteckningar –
att män gingo från Rostock till Danmark öfver Öresund
på isen.
Vi finna det derför helt naturligt, att en så
skarp köld skulle vara af ett menligt inflytande på
krigsrörelserna och att man på ömse sidor skulle vara
benägen för stillestånd, i synnerhet som stridens
utgång af förut nämnda skäl var tvifvelaktig. Ett
stillestånd blef alltså slutet till nästkommande jul.
En dansk författare gifver vid handen, att Erik
Menved framlagt åtskilliga förslag till förlikning
mellan hertigarne och deras broder, hvilka förslag
hertigarne skulle under stilleståndstiden öfverväga
och vid dess slut låta konung Erik veta sin mening
om dem. Huru härmed förhäller sig, vet man dock
icke. Emellertid tänkte hertigarne på ingenting mindre
än en fredlig uppgörelse med den fångne konungen, för
så vidt han icke varit sinnad att till dem öfverlåta
hela riket. Ty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
