Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Birger Magnusson och hans bröder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trotsige erkebiskopen till fånga. Denne hade gått så långt
i sitt hat mot konungen, att han låtit uppgräfva liken
af de män, som fallit för sin konung, och kasta dem i
hafvet. Konungens broder, hertig Christofer, var den
som verkstälde erkebiskopens fängslande. Emellertid
anklagades konungen i Rom, erkebiskopen lyckades
undkomma ur sitt hårda fängelse i Bornholm, och påfven
gaf det utslag, att konungen skulle betala 49,000
marker lödigt silfver i böter och riket beläggas
med interdikt, tills summan var betald, hvaremot
erkebiskopen förklarades helt och hållet oskyldig.
För att mildra de hårda vilkoren skref konungen till
påfven ett ödmjukt och försonande bref. »Jag beder
eders helighet» – säger konungen – »barmherteligen
antaga mig, på det att icke hela riket må förderfvas
och folket gå förloradt. Ty de äro blotta får,
hvad hafva de gjort? Låt S:t Peders svärd stickas i
skidan, och Kristi ståthållare eller rättare Kristus
sjelf läka mitt öra, att jag åter må blifva en
medlem af Kristi kyrka och få höra Guds ord. Hvad
som helst eders helighet lägger på min skuldra,
som jag kan bära, skall jag ej undandraga mig,
om det än är aldrig så hårdt. Hvad skall jag
säga mera? Tala, herre, och din tjenare lyder!»
Så skref på den tiden en konung till kristenhetens
öfverhufvud! – Konungens bref hade dock önskad
verkan. Böterna nedsattes till 10,000 marker och
interdiktet upphäfdes. Johan Grand bortflyttades
från Lunds erkebiskopsstol till Riga, på det han –
som en dansk historieskrifvare[1] uttrycker sig –
»icke måtte sitta kungen som senap i näsan», och
Isarnus blef erkebiskop i Lund[2].
Under sådana inre förhållanden i sitt rike hade
konung Erik likväl öppen blick för sin frändes nöd
och var ej sen att draga svärdet till hans bistånd.
Men det fans i Danmark en man, som stod till sin
konung ungefärligen i samma förhållande som de svenske
hertigarne till Birger. Liksom desse brann han af
begär att vinna sin broders krona och var i afseende
på medlen lika litet nogräknad, men stod dock vida
under de svenske hertigarne i många goda egenskaper,
som de egde. Det var den danske konungens broder,
hertig Christofer.
Han hade varit sin broder konungen behjelplig i
striden mot Johan Grand och hade derför erhållit
södra Halland och Samsö såsom hertigdöme i utbyte
mot Estland. Öfver hufvud hade ingen misshällighet
af större betydenhet visat sig mellan bröderna,
och konungen gaf sin broder det nämnda hertigdömet
(Halland) såsom ärftlig besittning för sig och i
efterkommande för att ytterligare vinna honom. Men
knappt hade Christofer gifvit sin broder de heligaste,
med ed bekräftade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
