- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Första bandet. Sagoåldern. Medeltiden. I. Till Kalmare-unionen /
541

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krig med Norge

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

allt, hvar han drog fram, brandskattade han folket
och brände och sköflade de bygder, der ej den utskrifna
skatten kunde fullgöras.

Så framträngde han ända till staden Opslo, utan att
heller der röna något motstånd. Han utskref af staden
och landet der omkring betydliga gärder i matvaror
till härens underhålll. »Staden var då mycket rik, och
hvad hertigen befalde, sökte dess invånare fullgöra,
ty de hade intet annat val. De brygde och bakade
dag och natt och redde kost, så att intet måtte
fattas. Af landet togo de svin och nöt, hästfoder,
så att intet tröt.»

På andra sidan Opsloviken låg slottet Akershus. Dit
drog hertigen från Opslo och belägrade det. Men det
kom en här af Norrmän, tre tusen man stark, nedtagande
till slottets och stadens undsättning.

Vid pass en mil norr om staden gick en bro öfver
strömmen, hvilken sedermera förbi Akershus utföll uti
Opslofjärden. Häröfver framtågade den norska hären,
men hertig Erik var ej sen att möta.

Så snart hertigen och hans män blefvo Norrmännen
varse, stego de till häst och redo ut emot dem. Der
blef en kort strid. »Såsom gräset faller för bondens
lia, så föllo Norrmännen, och såsom det lägges på
hässja[1], så drog man dem samman i kast.»

Men hertigen var sjuk. Han hade redan före detta
sammandrabbande med Norrmännen haft känningar af
sjukdomen, men likväl af en läkare, som han hade med
sig, erhållit bot. Nu kände han »att sjukdomen icke
var mjuk och började rädas för dödsens svek». Han
började då längta hem till sitt land, i synnerhet
som hans sjukdom äfven gjorde det vådligt att längre
dröja i hjertat af det fiendtliga landet.

Han anträdde derför med sitt folk återtåget, härjande
och brännande öfver allt, der man ej underkastade
sig.

Det var i början på år 1309, som hertig Erik
återvände till Sverige.

Norrmännen tyckte sig hafva lidit mycken smälek af
hertig Eriks framfart i deras land. De samlade sig
derför och drogo in i Dalsland. En afdelning anfördes
af riddaren Johan Jönsson. Han for fram med härjande
och brännande, och ansågo sig Norrmännen utöfva
fullgod vedergällning. Ett härad brändes så, att
der fans ej ett hus qvar, sedan Norrmännen dragit
derifrån. Denna afdelning kom efter fullbordadt
plundringståg lyckligt hem till sitt land igen; men
mindre lyckligt gick det för den andra afdelningen
under Holger Baat. Han drog också ned åt Dala med
en stor skara Norrmän och plundrade och brände. De
voro redan stadde på återtåg med ett stort byte af fä,
får och svin, som de drefvo framför sig, viljande föra
dem öfver bergen hem till sig; då hördes plötsligt,
der de framtågade nedanför en


[1]
Hässja är en benämning, som för vissa landskap är
alldeles obekant. Det är en ställning af trä, hvarpå
höet lägges för att torka, och begagnas företrädesvis
i de nordligare landskapen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/1/0545.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free