Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredsmötet i Helsingborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fredsmötet i Helsingborg.
När hertig Erik återkom från Norge, kungjorde han
för det utländska krigsfolket, att han ville vid
påsktiden betala solden, hvarpå det skulle få orlof
att fara ur riket. Hertigarne hade visserligen varit
nödgade att ytterligare utskrifva stränga gärder,
men dessa ingingo på utsatt tid, så att hertig Erik
kunde, när han i April månad afskedade utländingarne,
till dem utbetala deras fulla sold.
Emellertid var man på alla sidor trött vid den långa
ofriden, och alla voro derför böjda att omsider en
gång komma till en stadig fred.
Till den ändan sammanträdde i Juli månad i Helsingborg
Nordens trenne konungar jemte hertigarne Erik,
Valdemar och Christofer, grefve Gerhard af Holstein
och Henrik af Mecklenburg samt dessutom en stor mängd
herrar och män från alla tre rikena.
Mötet hade egentligen tvänne särskilda mål: först
och främst den allmänna freden, men så äfven det
särskilda förlikningsarbetet mellan konung Birger och
hans bröder. Men båda sakerna gingo lyckligt och väl
för sig.
Fredagen den 17 Juli uppsattes och undertecknades
den allmänna freden mellan de tre rikena. »All ofred
mellan konungarne och de svenske hertigarne skulle
upphöra. De senare skulle af danske konungen få
Halland norr om Ätra-ån i förläning och hertig Erik
afsäga sig alla anspråk på Norge och konung Håkons
dotter. Hennes förmälning med konung Birgers son
Magnus stadfästades, och Erik förband sig att taga
Nicolaus’ af Werle dotter Sofia, danske konungens
systerdotter till gemål, hvartill han skulle utverka
romerska stolens tillstånd i anseende till den nära
slägtskapen[1]. Slutligen utfäste sig hertigarne att
icke skydda de danske fredlöse.»
Hvad som här utgjorde största svårigheten var
frågan om norra Halland. Konungen af Norge, som
enligt ett föregående fördrag egde denna landsdel,
gjorde invändningar och ville icke höra talas om
dess förlänande till hertigarne. Men då gjorde konung
Erik honom allvarliga föreställningar, att man borde
offra något för den allmänna freden, hvartill konung
Hakon skall hafva svarat: »Det må då så ske efter
vår broders, konungens af Danmarks, vilja.»
Det senare syftet med mötet i Helsingborg, eller
förlikningen mellan konung Birger och hans bröder,
uppnåddes äfven efter ytterligare ett par dagars
underhandlingar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
