Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De försonade bröderne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kallad Erik. Hertig Eriks son uppkallades efter
farfadern och fick namnet Magnus.
Snart kommo dock andra tider än dessa glädjens och
festernas, och blodregn, som föll[1], ock strålande
ljus, som syntes på himmelen, uttyddes af folket
såsom förebud till kommande olyckor.
Men vi vilja nu se, hur det var hos konung Birger.
Äfven Birgers inkomster voro för små för hans
behof. Bönderne i hans andel af riket betungades dock
icke så mycket som i hertigarnes länder, ehuru äfven
Birger måste pålägga utomordentliga gärder. Men det
gick icke så lätt för honom som för bröderna att på
det sättet fylla sina behof. Han erfor det först på
Gotland.
Han hade tillsagt Gotländingarne, att de skulle
erlägga högre skatt. Gotländingarne vägrade.
»Så gerna vi må lefva» – gåfvo Gotländingarne till
svar – »kan du ej mera af oss få, än som vi äro vana
att gifva.» Men allt så stod konungen på sin rätt.
Han samlade folk och drog öfver till Gotland för att
med vapen i hand tvinga de envisa Gotländingarne. Han
landsteg på nordöstra sidan af ön vid Slite
hamn. Gotländingarne hade samlat sig på Lekarehed,
och när konungen kom tågande från Slite hamn fram
emot Röcklingebacke, mötte honom Gotländingarne
der. Dessa hade måst öfvergå en segelled, som då gick
fram öfver denna del af landet, och denna öfvergång
hade de verkstält på det sättet, att de kastat sina
lädermatsäckar i vattnet, hvilka sålunda bildat ett
slags bro. Härutaf fick sedermera segelleden namn af
Läderbro-graf, och socknen kallades Läderbro eller
Lärbro socken[2].
Gotländingarne anfördes af en man från Angelsbo
gård, som red ut med tolf man. Vid Röcklingebacke
blef striden både hård och blodig mellan konungen
och Gotländingarne, men desse segrade, ehåru som
bevis på stridens häftighet kan nämnas, att anföraren
sjelf tiade blott två karlar med sig af sina tolf,
när han red bort från striden.
Konung Birger sjelf blef tillfångatagen i ett gärde
under en hasselbuske[3], och de uppretade bönderne
hotade att slå honom till döds på stället. En man från
Heinheims socken räddade konungen. Han förestälde
bönderna, »huru som det var vanhederligt att bära
händer på sin laglige konung och herre, att så väl
konung Erik Menved i Danmark som konungens son, junker
Magnus, icke skulle lemna ett sådant nidingsdåd
ohämnadt.»
Genom dessa råd stillades bönderne; och de följde
– såsom det vill synas – konungen till Visby, der
ett fördrag upprättades mellan honom och dem. Den
årliga skatten från Gotland bestämdes då till två
hundra marker silfver, ledungslaman inberäknad.
Detta skall hafva egt rum 1313.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
