- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Första bandet. Sagoåldern. Medeltiden. I. Till Kalmare-unionen /
569

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nyköpings gästabud och dess följder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Herrmanshult bebos nämligen af en bondeslägt, som
påstår sig härstamma från folkungarna. Den vet omtala
sina mäktiga stamfäder och påstås ega flera permbref
från dessa tider. Denna folkungaslägt skall hafva
genom den förföljelse, som öfvergick folkungarne under
den stränge konung Magnus Ladulås, blifvit urståndsatt
att upprätthålla sitt frälse och sitt anseende och
derför återgått till odalbondeklassen. Huru härmed
kan förhålla sig, vet man icke med visshet. Vi hafva
här blott anfört sägnen.

Vid detta Skärkind möttes konungen och hans son af
hertigarnes folk. Men konung Birger vågade ej bida,
utan flydde neråt södra Östergötland och drog öfver
Holaveden in i Småland.

Karleby Långa är namnet på en socken, som vi redan
af en föregående tilldragelse lärt känna. Det var
nämligen här som Vestgötarne en gång samlade sig för
att straffa en konung, hvilken utan deras lejd vågat
sig in i deras land.

De voro äfven nu samlade på samma ställe för att
möta sin konung, hvilken, enligt deras tanke, hade
handlat mot lag och ordning. Birger drog nämligen från
Småland upp i Vestergötland, och när han kom upp emot
Falköping, fick han höra, att en väldig hop bönder
stod vid Karleby Långa, anförd af några hofmän och
färdig till strid. Birger fann sig deraf föranlåten
att ingå ett tre dagars stillestånd.

I förlitande på den ingångna vapenhvilan begaf sig
en stor del af bönderna hem för ätt skaffa foder och
förse sina matsäckar. Detta ansåg konungen vara ett
gynsamt tillfälle för sig att våga en strid med de
qvarvarande.

Dessa sågo med förvåning konungens banér komma
framryckande emot sig och »läto storliga illa
deröfver, att de voro så få». Som en löpeld genomlopp
ropet: »konungen kommer» den lilla hopen, och riddarne
kastade sig upp på sina hästar, och bönderne slöto sig
tillsammans i en tät hop. Och så stredo de manligen
allt till »dagen brast och natten kom».

När det började skymma på, lät konungen tända eld på
de angränsande gårdarna. »Det gjorde konungen, att
hans folk skulle bättre se», och så fortgick striden,
och de döendes rop blandades med svärdens klang, då de
föllo på hjelmarna och harnesken, och från sidan slogo
flammorna af de brinnande husen upp mot högan sky.

Men bönderne förlorade den gången, och konungen vann.

Då red en ung riddare fram till konung Birger och
medlade fred mellan de få återstående bönderna och
honom, »och sedan foro bönderne hem».

Detta timade den 19 Mars 1318.

Nu ansåg sig Birger trygg från denna sidan, och han
begaf sig derför åter till Östergötland. Belägringen
af Nyköping fortgick äfven, så att han icke heller
derifrån ansåg sig behöfva befara något anfall,
och han förlade derför sitt folk i smärre hopar
öfver köpstäderna i Östergötland, tagande sjelf sitt
hofläger pä Stegeborg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/1/0573.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free