Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nyköpings gästabud och dess följder - Visan om Johan Brunke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Denna folkvisa är liksom en antydan, att, om vi
egde qvar fullständiga berättelser från denna tid,
händelserna och de uti dem uppträdande personerna
skulle få ett helt annat utseende.
Vi anföra här denna visa.
Visan om Johan Brunke.
En röst:
Fru Ingeborg hade de bröder tre:
För Sveriges krona deras lif läto de,
För osann sak så blefvo de herrar aflifvad’.
De åhörande upprepade:
Bröder tre:
För Sveriges krona deras lif läto de.
Första rösten:
De herrar skulle till Sverige rida;
Fru Ingeborg bad dem hemma bida.
För osann sak så blefvo de herrar aflifvad’.
Åhörarne upprepade:
Till Sverige rida;
Fru Ingeborg båd dem hemma bida.
Första rösten:
Fru Ingeborg ståndar i Helsingborgs port:
»Mine käre bröder, I riden icke bort!»
För osann sak så blefvo de bröder aflifvad’.
Åhörarne:
I Helsingborgs port;
»Mina kära bröder, I riden icke bort!»
Första rösten:
Då mälte de bägge bröder tillika:
»Oss länges fast till vårt fädernerike[1].»
»I dväljens hos mig i dagarne fem,
Medan jag förtäljer min starka dröm.
Mig drömde, edra kappor de voro utaf bly;
Mina ädla bröder, I voren deruti.
Och de voro spända allt omkring eder hals:
Så visst det betyder, eder händer stor fals[2].»
De herrar akta’ icke till fru Ingeborgs råd;
De redo till Sverige i dagarne två.
Och der, som de kommo på hvitan sand,
Der möter dem Brunke, den otrogne man:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
