Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Visan om Johan Brunke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»I varen välkomne, I bröder både:
I dricken jul med vår drottnings nåde!
De herrar rida till Nyköpings stad,
Och der möter dem det falska råd:
»I lägger af brynjorna uti vår by,
Och gångar upp i slottet i hofkläder ny!»
De herrar träda genom dörren in,
Konung Birger ståndar dem upp igen:
»I varen välkomne, I bröder både,
Och viljen I dricka jul i år med vår nåde?»
De herrar togo vatten, och de gingo till bord;
De talte så mångt ett allvarsamt ord:
»Välkomna, mina kära bröder båda!
Och må jag ej ensam för landet råda?»
»Och väl äro vi edra kära bröder båda;
Men icke må I ensam för landet råda.»
De åto och de drucko så liten en stund;
Så fann Brunke på ett annat fund:
»I gode herrar, hvad viljen I nu göra,
Viljen I ej dricka och dansen röra?»
Och de dansade ut och de dansade in;
Herr Brunke han skänker det klara vin.
De herrar de stodo på golfvet och qvädde;
Herr Brunke och konungen i råd sammanträdde.
Hertig Valdemar talar till broder sin:
»Erik! vi dricka för mycket vin,
Vi må oss väl vakta för Brunkes svänker;
Han kan så många falska ränker!»
Herr Erik slog upp med hvitan hand:
»Skulle vi oss frukta i fäderneland?
Vi äro hitkomna på tro och på lejd
Och veta slätt intet af någon fejd!»
De dansade och drucko den dag till ända;
Så vordo de ljus och bloss upptända.
De herrar, de skulle till sofrummet gå,
Att hvilas på silke och bolstrarna blå.
Så blefvo de ledsagad’ i tornet in,
Och konungen, han log under skarlakan skinn.
De visste icke annat, än det var gamman,
Förr än han slog alla de dörrar tillsamman.
Hertig Erik sig värjde såsom en man,
Till dess han hvarken stol eller sängstolpe fann.
När sängstolpar ej längre kunde vara,
De herrar måste nakna i tornet fara.
Der ledo de stor nöd och tvång,
Af frost och köld och hungers svang.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
