- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Första bandet. Sagoåldern. Medeltiden. I. Till Kalmare-unionen /
575

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Visan om Johan Brunke - Slutet af Birgers regering

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Vi gifva dig, Brunke, det guld så röd,
Du gifver oss litet vatten och det torra bröd!»

»I kunnen ej få här i Sverige, uti eder nöd,
En kall drick vatten eller det torra bröd!»

»Vi tro vår kära broders husfru så väl;
Hon låter oss icke här svälta ihjäl!»

Den fromma drottning det så väl vi tilltro må,
Hon gifver oss litet halm till att sofva uppå!»

Herr Brunke han vredgades vid sådana ord;
Han kastade de nycklar allt i den salta fjord.

Det var stor ymkan att höra uppå;
De åto hvarandra skuldrorna ifrå’.

Det var väl ändå större harm och qvida,
Då bröder åto köttet ur hvarandras sida.

Det var stor ymkan och än större harm,
När de bröder lågo döda uti hvarandras famn.

Och det stod så i månader fem,
Kung Birger han kom från ledungen hem.

»Hvar äro mina bröder, hvart drogo de hän?
Hvi skänkten I dem icke allt med det klara vin?»

Och svarade dertill så liten en kind:
»Herr Brunke han band dem i tornet in.»

Konungen han in genom vindögat såg:
Stor ymkan det var, hur der hans bröder låg’.

»Och hör du, Brunke, på hvad jag månd’ spörja dig:
Hvar äro de nycklar, som jag lemnade dig?»

»Hjelpe mig Gud af all min nöd,
Jag kastade dem allt i den salta sjö.»

»Skam får du, Brunke, så illa du mig svikit!
Nu är jag skild från nycklarna också till Sveriges rike.»

»Och hafver jag förrådt edra bröder båda,
Så kunnen I nu ensam det hela landet råda.»

Stor harm då fingo hertigarnes vänner,
Och bot för den sorgen de aldrig sedan vunno.

Kungen och hans drottning rymde landet ifrån,
Och halshuggen blef Magnus, deras enda väna son.

Men Brunke blef lagd på stegel och hjul.
Så fick han den lön, som han hade förskylt.
        För osann sak så blefvo de bröder aflifvad’.


Slutet af Birgers regering.

Mörk blickade konung Birger från ett af slottsfönstren
på Stegeborg utöfver det vackra landskapet, som låg
framför honom i hela sin midsommarfägring. Och vid
hans sida stod hans drottning, lika blek och lika
mörk som han.

Bud hade kommit om olyckan vid Söderköping och om
det främmande folkets flykt ur riket. Hvem skulle nu
konung Birger lita på,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/1/0579.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free