Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slutet af Birgers regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sorg och ve, då måste hans bekymmer tynga mera på
honom, än kedjorna tyngde hans bröder i Nyköpings
slottstorn.
Nu var frågan den, om det var rådligt att längre
stanna på Gotland. Men öfvergifven eller ock ett rof
för fruktan och ängslan, drog Birger med drottning
Märta mot slutet af det ödesdigra året 1318 öfver
till Danmark, till svågern, konung Erik. Till honom
stod nu Birgers sista hopp.
Följande året, så snart hafvet var segelbart, visade
sig en svensk flotta utanför Gotlands kust. Det var
Mats Kettilmundsson, som kom med svenska hären, och
det säges, att afsigten med detta tåg var att taga
konung Birger till fånga.
Men konungen var borta, och herr Mats måste nöja sig
med att taga hyllning af Gotländingarne och Visby
borgare, så att nu var äfven denna sista tillflykt
för Birger inom riket honom beröfvad.
I Norge skulle, enligt gjord öfverenskommelse,
efter konung Hakons död hans rike såsom arf tillfalla
hertig Eriks son. Kort fore sin död affordrade konung
Hakon af de förnämsta männen i sitt rike »ed på Guds
helgedomar», att de obrottsligen skulle hålla hvad
som med honom var öfverenskommet och stadgadt,
så väl i afseende på arfsföljden till riket
som riksstyrelsen, samt granneligen vaka öfver
efterlefnaden deraf.
Den 8 Maj 1319 dog konung Hakon, och mot slutet af
Juni kommo sex riddare och herrar från Sverige jemte
biskop Carl i Linköping, för att med Norges herrar
och råd och i närvaro af den döde konungens dotter,
hertiginnan Ingeborg, öfverenskomma om de båda rikenas
förening under en konung.
Öfverläggningarna varade under den 26, 27 och 28 Juni,
hvarefter man stannade vid följande beslut:
»De svenske herrarne och Linköpingsbiskopen förbundo
sig med ed att taga hertig Eriks son, den treårige
Magnus, till konung öfver allt Sveavälde, och skulle
den unge konungen instundande S:t Jakobs afton
eller inom sju dagar derefter vara i Lödöse för att
derifrån beledsagas till Tönsberg i Norge med det
följe, som Norges män sände mot honom, för att han
i detta rike måtte taga den heder, som han var
arfboren till, samt stadfästa och taga stadfästelse på
helige konung Olofs och efterföljande konungars lag
och bud i afseende på konungens och hans undersåtars
förbindelse till hvarandra.»
»I Norge skulle han förblifva till nästkommande
mikelsmessa och derifrån till samma tid nästkommande
år. Om då Sveriges män fordrade, att han skulle komma
till Sverige, skulle han få blifva der lika länge, men
icke längre, och derefter skulle sålunda omskiftas,
att han i hvartdera riket förblefve så länge, som
nödigt vore, men icke längre i det ena riket än i
det andra. Blott om den största nödvändighet det
fordrade, och det rike, hvars rättighet det var att
hafva konungen hos sig, sådant medgåfve, skulle han
få blifva längre i det ena riket än i det andra.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
