Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Slutet af Birgers regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En ansedd och mäktig man – förmodligen Birger
Pedersson, hvilken såsom Uplands lagman hade högsta
anseendet bland alla landskapens lagmän – uppträdde
och helsade den församlade menigheten.
»I ären Gudi välkomne här» – låter rimkrönikan honom
säga – »bönder och hofmän! Vi hafva oss det förelagdt
att oss konung välja, och viljom vi dermed ej längre
dvälja. Jag hafver mig det från fordom sagt, att
konung varder å Mora ting valder med alla landskaps
vilja, och tarfva vi nu slik konung, som har god hell
med folket, som varder mild och årsäll och gifver
folket godan fred.»
När riddaren slutat tala, svarade hela den församlade
menigheten liksom med en mun:
»Gud gifve oss den,
der rikena måtte af glädje ske!»
Då framträdde Mats Kettilmundsson, hållande hertig
Eriks son på sina armar. Han upphöjde barnet, så
att det kunde ses af en och hvar, och tog derpå till
orda:
<poem>
Vi hoppoms göra rikena gagn
och mycken fromma fram a led,
så att riksens ära varder bred;
vi hafvom[1] två ädla landsherra,
de äro döde, ty är värra.
Slika som hertig Erik var
och hans broder hertig Valdemar,
dem hafvom vi skadeliga mist;
de blefvo förrådde med falska list.
Vi vetom våra skademän,
vi hafvom det hämnt[2] och skolom än
hata dem allt det vi gitta,
ä medan vi dem lefvande veta.
Det hafver konung Birger gjort,
vi hafvom honom af riket kört.
Den lyckan hafver Gud oss gifvit,
att vi hafvom han af riket drifvit.
– – – – – – – – – – – –
Vi vunnom honom land och borgar af
med den hjelp Gud oss gaf,
så att han ej skall och aldrig må
oftare våld i Sverige få.
Nu mågom vi ej konung längre umbära,
Gud gifve honom helsa, lycka och ära.
Vi skolom i dag denna junker till konung taga,
det viljom vi göra för den saka,
att riket skall deraf hafva tröst.
– – – – – – – – – – – –
Gud gifve honom helsa och långt lif
och låte honom länge med oss lefva;
den vi viljom i dag konungs namn gifva,
hofmän, bönder och alle samman.
<poem>
Härtill svarade alla ett ljudligt »amen!» – »Vill så
Gud i himmelrike, så blifver han sin faders like.»
Och så blef hertig Eriks son vald till Sveriges
konung.
Man anser detta möte vara första begynnelsen till
våra senare riksdagar. Det är också lätt att finna,
hvarför man så kan säga. Vi behöfva blott påminna
oss, hvad som egentligen menas med de så kallade
herremötena. De verldslige och andlige store,
som sammankommo till dessa, de fingo på detta
möte vid sidan af sig medlemmar af bönderna och
köpstadsmännen.
Här voro således tillsammans män ur alla
de samhällsstånd, hvilka sedan förekommo på
våra riksdagar. Det var icke något forntida
allshärjarting. Ty till ett sådant skulle hvarje
friboren bonde öfver hela riket haft rätt att
komma. De åter, som kommo hit, voro på förhand i
lagsagorna utsedde. Här kan således talas om ett
slags representation.
[1] Hade.
[2] Hämnats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:40 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/1/0585.html
