Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slutet af Birgers regering - 5. Magnus Eriksson och hans söner - Magnus Erikssons minderårighet, 1319-1332
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sade han till de kringstående herrarne, »väljen I
honom, skolen I bringa förderf öfver riket.»
På Spika borgs slott[1]
satt konung Birger och hans
gemål, medan allt detta tilldrog sig i deras forna
rike, i Danmark och i Norge. Här emottogo de äfven
underrättelsen om sonens död.
Men Birgers tid blef derefter ej lång. Redan följande
året 1321 lade honom sorgen i grafven. I Ringsteds
kyrka, der Valdemarernes stoft hvilar, blef den
landsflyktige konungen begrafven vid sidan af sin
syster Ingeborg.
Så voro de borta, alla dessa oroliga sinnen, som
några årtionden fylt Norden med sitt buller! De
svenske hertigarne, den gamle konung Hakon i Norge,
Erik Menved och hans drottning, de försvinna den
ena efter den andra under loppet af 1319, och två år
derefter konung Birger.
Ensam, minnandes långt tillbaka i tiden och sjelf ett
minne från fordom, lefde ännu drottning Helvig. Det
blef tomt och ödsligt i de gamla folkungaslotten,
der hon fordom lefde lycklig vid sidan af sin herre
»helga konung Magnus» och der hon sett dem växa upp
alla dessa, som nu sofvo den eviga sömnen.
Ett barn, ett femårigt barn, hennes sonson, var jemte
henne öfrig efter de sista tidernas olyckor. Magnus
Eriksson var farmoderns sista hopp, och Sverige
hoppades med henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
