- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Första bandet. Sagoåldern. Medeltiden. I. Till Kalmare-unionen /
587

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Magnus Erikssons minderårighet, 1319-1332

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Hakon i Norge, men efter hans förtidiga död af sin
fader gafs åt Henrik af Werle – och Nicolaus’ egen
dotter Sofia var en tid förlofvad med hertig Erik
i Sverige. Denna Sofia blef sedan gift med grefve
Gerhard den store af Holstein, som under namn af
»den skallige grefven» huserade i Danmark under
den nyssnämnde Christofers olyckliga tid och höll
på att alldeles göra ända på det riket.

Sydöstra stranden af Östersjön innehades af Tyska
orden och Svärdsriddarne. Danmark egde ännu i
behåll några besittningar i Estland, men sålde
dem snart till Tyska orden. Bortom riddarnes land,
vid innersta hörnet af Finska viken, låg en flik
af Ryssland. Något inflytande på vårt land utöfvade
Ryssland på denna tid icke, äfven om någon gång ett
krig afbröt tystnaden östantill. Ryssland låg sjelft
denna tid kufvadt under sin öfverman – Mongolerna,
under hvilka det var skattskyldigt.

Efter denna blick omkring de länder, som lågo vårt
land närmast och i förhållande till hvilka vi hade
att vänta godt eller ondt, vända vi oss hemåt.

Det torde vara rätta vägen, innan vi öfvergå till
skildringen af vårt lands öden under denna tid, att
vi inleda den med en kort teckning af de personer,
som stodo ledningen af dess öden närmast.

De som då i första rummet möta våra blickar
äro de båda hertiginnorna, Eriks och Valdemars
efterlefverskor.

Valdemars hertiginna försvinner dock snart från
skådeplatsen. Strax efter hertigarnes död finner
man sä väl henne som Eriks enkehertiginna intagna i
styrelsen, naturligtvis för att gifva mer anseende
åt densamma, men knappt var det svåraste arbetet
öfver, förr än helt andra personer stå i spetsen
för ärendena. Valdemars enka lefde sedan i stillhet
och ro, än i Kalmar, än och för det mesta på Öland,
der hon höll hof på Borgholms slott.

Eriks hertiginna, hvilken, liksom Valdemars, hette
Ingeborg, intager ett mer framstående rum, dels såsom
moder till den unge konungen, dels genom följderna
af sitt förhållande till Knut Porse.

Ingeborg var ung, knappt tjugu år, vid hertig
Eriks död, dertill var hon rik, så väl genom arf
efter sin fader som genom sin morgongåfva, hvilken
senare utgjordes af fem härad med Axevalla slott i
Vestergötland samt Vermland. Efter år 1327 träder
äfven denna Ingeborg tillbaka från skådeplatsen.

Närmast hertiginnorna stå Mats Kettilmundsson och den
genom sitt giftermål med hertig Eriks enka bekante
Knut Porse, hertig af södra Halland och Samsö. Ifrån
den förra tiden lefde ännu qvar Birger Pedersson
Tiunda eller Uplandslagmannen och Braheättens
stamfar, samt Knut Jonsson, konung Birgers drots,
den ädle mannen, som om natten, när hertigarne skulle
fängslas, så manligt och ridderligt sade konung Birger
sanningen.

Till hvilken slägt denna Knut Jonsson hörer, är
svårt att säga; somlige hänföra honom till den i
Folkungatidens begynnelse så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/1/0591.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free