Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Mats Kettilmundsson
- Förmyndarestyrelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
framstår han som många andra både af hans samtida och
af den följande tidens män mera som krigets än de
riksvårdande ärendenas man.
Detta liksom mycket annat i stora rimkrönikan
visar huru litet tillförlitlig hon är, när hon
angifver tidsföljden eller i allmänhet bestämda
tilldragelser. Men såsom sedemålare har hon alltid
ett stort värde.
Förmyndarestyrelsen.
Rimkrönikan är mycket frikostig på loford öfver denna
styrelse. Så säger hon:
Drotset skulle riksens föreståndare vara
till dess konungen kom till sin ara[1].
Det stod så väl i riket då,
att aldrig kunde det bättre stå.
Då var konungens drätsel så rik,
att aldrig var i Sverige slik.
Thy riksens män lefde med glädje och lust
och hade ingen onytta kost[2].
Då var så göder frider,
att inga torpte[3] sig vider
mot de svenska något örloga,
ty de ä[4] vinna, hvad de börja.
Sådant beröm om de styrande herrarna har ingen
utan rimkrönikans författare kunnat lemna. Det är
också deraf klart, att hon begår mannamån i sitt
omdöme, och detta framgår ännu tydligare, när man
läser vidare och finner hennes torftiga uppgifter om
Magnus Erikssons egen regering. Men krönikeskrifvaren
skref efter gängse sägner om den förflutna tiden,
bestyrkande dem någon gång med den försäkran »att
de ännn lefva som det minnas», och frågan blir
då huru dessa sägner kunnat så förirra sig från
verkliga förhållandet, sådant som vi hafva det
från tillförlitliga källor. Det låter förklara sig
derigenom, att krönikeskrifvaren sjelf hörde till
de mäktige herrarnes parti och endast upptecknade
de sägner, som tjenade till deras förhärligande,
med förkastande af alla andra, hvilka enligt hans
öfvertygelse voro osanna. Det är historieskrifvarens
svåraste uppgift att döma oveldigt, och när han sjelf
står midt uti någon af de händelser han skildrar,
är det nästan omöjligt. Sjelfva händelsen blir
då tillförlitlig, men omdömena och de deraf dragna
slutsatserna få vanligtvis alltid smak af att hafva
tillkommit blott genom den ena sidans betraktande.
Emellertid, huru öfverflödande nu än rimkrönikan är
i sitt prisande af förmyndarestyrelsen, i synnerhet
om man jemför den följande behandlingen af konungens
egen regering och hans söner, kan man dock ej neka
att dessa herrar »med konungslig makt» i mycket äro
[1] Blef myndig.
[2] Onyttiga omkostnader, utgifter.
[3] Vågade.
[4] Alltid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:40 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/1/0603.html
