Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Förmyndarestyrelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Haraldsson hade tillegnat sig och uppbyggt, utom hvad
han hade rätt till, skulle han eller hans folk inom
en månad efter den hållna undersökningen i grund
nederbryta och bortföra; i annat fall skulle de nämnde
herrarne Gustaf Niklisson och Lars Månsson låta enligt
landets lag uppbränna de olagliga husen.
*
Innan konung Hakon i Norge dog, hade han gjort en
förordning, huru med regeringen skulle förfaras efter
hans frånfälle och under efterträdarens minderårighet
eller tills denne fylt sitt 20:de år. Enligt denna
skulle Norge styras af tolf rådsherrar, af hvilka fyra
tillsammans med två biskopar skulle beständigt vara
tillhopa och sköta de riksvårdande ärendena, medan de
andra åtta skulle sköta ärendena i landsorterna, och
endast vid vissa tillfällen, då mål af mera ovanlig
vigt voro före, sammankomma med riksstånden.
Men när konungen väl var död, kom genom hans dotter
hertiginnan Ingeborg här i Norge liksom i Sverige
utländsk inflytelse väl känbart att göra sig gällande,
så att högljudda klagomål deröfver yppades. »För
Knut Porses och hans anhängares skull» – sade man –
»hade en här i konungens namn gått ut mot Danmark,
fastän fred var mellan detta rike och Norge, och
tvärt emot hvad som svuret var, då Magnus togs till
konung på Höga ting, betungades landet med stora och
olagliga gärder. Konungens signet förvarades illa och
missbrukades; hvad som hörde till konungens bord, både
i gods och annat, var så förskingradt och förnött,
att intet mera deraf fans qvar, men ändå var riket
försänkt i stor gäld; konungen kunde icke mera,
såsom en konung egnade, kläda och föda sina män.»
Under sådana förhållanden sammanträdde de förnämsta
och mäktigaste männen i Norge och slöto sins emellan
en fast förening, att från deltagande i rikets
styrelse utesluta hvarje främmande inflytelse samt
arbeta för en bättre ordning i landet.
Derutinnan voro således på denna tid brödraländerna
hvarandra lika, att en herre-förening stod i
spetsen för hvartdera. Ty det känna vi redan af det
föregående, att hertiginnan Ingeborgs och hertig Knut
Porses kamp mot dessa mäktiga herreförbund blef af
ganska kort varaktighet.
I sitt inbördes förhållande till hvarandra voro dessa
herreförbund mycket undseende. De svenske herrarne
inblanda sig icke på minsta vis i grannrikets
förhållanden, och föreföll någonting, hvaröfver de
norske ansågo sig hafva att klaga inför de svenska,
så gjordes allt för att förekomma ett störande af
grannsämjan. Likaså sattes uti alla bref, som rörde
Norge, detta rikes namn framför Sveriges.
En gång klagade en norsk riddare vid namn Finn, att
en annan Norrman, Ulf Saxasson, blifvit insatt i
häkte och som han påstod af svenska män. De svenske
rådsherrarne voro församlade till ett herremöte
i Örebro, då den norske riddaren anförde detta
klagomål. Genast uppsattes och undertecknades ett
bref till erkebiskopen i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:40 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/1/0611.html
