Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förmyndarestyrelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Trondhjem och de öfriga norske rådsherrarna, hvari
försäkrades, att det, hvaröfver den norske riddaren
klagade, icke hade skett med deras vetskap och
icke heller – de voro öfvertygade derom – af någon
svensk man, utan efter hvad det ville synas af några
utländska ynglingar från Varberg. De svenske herrarne
anhöllo derjemte, att norska rådet måtte uppvakta
hertiginnan Ingeborg, hertig Eriks efterlefverska,
med begäran, det hon täcktes draga försorg derom,
att dädanefter icke något sådant måtte inträffa,
och att hon måtte hellre betjena sig af gammalt
och bepröfvadt folks råd än främmande och oerfarna
ynglingar, på det att all anledning till missförstånd
mellan båda rikena månde undvikas.
Emellertid gaf dock föreningen med Norge anledning
till mycken oro, och förhållandet mellan båda rikena
var ganska inveckladt, ehuru för dem som stod utom den
skandinaviska halfön, såsom de tyske småfurstarne,
den nordiske konungens makt syntes och måste synas
mycket stor. Men denna storhet var och förblef endast
en yttre, och innanför denna yta af storhet och
glans och makt var idel svaghet. En närmare och
innerligare förening mellan båda folken kom ej i
fråga, föreningen var uppkommen genom tillfälliga
förhållanden, och föreningens stiftare sjelfve synas
knappast på fullt allvar hafva tänkt på densamma som
något annat än en tillökning i konungens titel. Så
omöjlig var en verklig unionsregering redan af den
öfverenskommelse, som gjordes i Juni 1319, när biskop
Carl och de sex andre svenske herrarne i närvaro af
konungens, moder, hertiginnan Ingeborg, gjorde upp
om saken med de norska rådsherrarna.
Styrelsen kunde ej utan stora olägenheter föras
under konungens frånvaro, när båda rikena ville
hafva konungen hos sig, och intetdera rikets män
fingo följa honom längre än till riksgränsen. När nu
förhållandena framdeles stälde sig så, att konungen
för det mesta måste uppehålla sig i Sverige, hade
saken visserligen varit hjelpt med att tillförordna
en regering i Norge. Men detta hade också sina sidor,
enär i Norge fans mycket missnöje med föreningen,
och många män, såsom de mäktige och storättade
Hafthorssönerne, hvilka till och med kunde på grund af
sin börd göra anspråk på den norska kronan. Sådant
hade förr skett och hade visserligen icke fallit ur
minnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
