Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Magnus Eriksson myndig konung, 1332-1355
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
erkebiskopen förbundo sig med hvarandra och uppsade
konungen tro och lydnad. Det var år 1326. Då flydde
konung Christofer från land och rike.
Hertig Erik i Sleswig, också en ättling af Valdemar
Sejer och på grund deraf en medtäflare om danska
kronan efter Erik Menveds död, hade. föregående
året (1325) med döden afgått, men efterlemnat en son
Valdemar[1]. Denne valdes nu till konung i Danmark. Men
som han var minderårig, blef grefve Gerhard af
Holstein, den i Danmarks historia och genom folkvisor
både der och hos oss så beryktade »skallige grefven»,
hans förmyndare.
Grefve Gerhard, eller »gref Gerdt», som han också
kallas, var en kraftfull, djerf och krigisk man,
och blef just genom dessa sina egenskaper Danmarks
plågoris. Han handlade nämligen uteslutande i
sitt eget, i holsteinskt intresse, och derför var
hans ögonmärke att gifva Danmark så djupa sår som
möjligt. Det lyckades honom också. Danmark räddades
väl, men Valdemarernes lysande tidehvarf var för
alltid förbi, och den skallige grefven reste i det
afseendet ännu en skiljevägg mellan deras och den
tredje Valdemars Danmark.
De mäktige herrarne handlade och vandlade nu med
Danmark som med fiendeland. Grefve Gerdt fick Sleswig
i förläning, Knut Porse, som egde södra Halland,
Samsö och Kallundborg, fick nu bekräftelse på dessa
besittningar, och marsken Ludvig Albrektsson fick
utom Bleking och Lister, som han egde förut, stora
förläningar i Jutland[2].
[1]
<img></img>
Valdemar 2 Sejer, d. 1241
Abel, d. 1252
Christofer, d. 1259
Valdemar. d. 1257
Erik, d. 1272
hertigar i Söder-Jutland eller Sleswig.
Erik Glipping
Erik. Valdemar d. 1312
Erik Menved.
Christofer
Erik, d. 1325
Valdemar, konung 1326--1330.
[2]
En herre, som rör oss närmare och som vid denna
tid instälde sig med gamla fordringar på danska
kronan, må här icke förbigås.
Det var Erik, konung Valdemars son i Sverige. Vi
hafva förut hört talas om honom, då han som litet
barn måste följa sin fader på flykten efter slaget
vid Hofva; och sedan då han efter farbroderns konung
Magnus Ladulås’ död blef af Thorkel Knutsson insatt
i fängelse, äfvensom då han vid mötet mellan sina
fränder, hertigarna Erik och Valdemar, samt norske
konungen Hakon på mötet i Opslo 1311 fick Marks
härad i Vestergötland till förläning och ersättning
för de anspråk han kunde göra på riket efter sin
fader. Han hade nämligen vid konung Birgers kröning
blifvit frigifven ur sitt fängelse och följde då med
hertig Erik till Norge, der han sedermera skall hafva
qvarstannat som hofbiskop, tills han fick det nämnda
häradet i
Vestergötland, då han skall hafva lemnat det andliga
ståndet och gift sig. Han var rik på jordagods och
en mycket ansedd man, och vi finna honom äfven bland
de öfriga svenska store underteckna Skara herremötes
beslut 1322.
De anspråk denne Erik Valdemarsson nu gjorde på danska
kronan grundade sig på hans arf efter sin moders,
drottning Sofias, systrar Agnes och Jutta. Enligt
konung Valdemars utslag af år 1327 tilldömdes honom
också i Skåne städerna Malmö och Trelleborg samt
tredje delen af Östra Malmö, på Seland Skölsör,
Skippinge med tillhörigheter, Alfverslef, Branderslef,
Stenby och Snäsöre, på Fyen Herrlöfsgård, Bogense,
Hindsholm, Perstorp, Broby samt i Jutland Jerlösa
härad, Näsum, tredjedelen af Skifva med ån, Gylling,
Fursten och Flö, hälften af Thisnield och Roholt
med alla tillhörigheter. Dock skulle Erik Valdemarsson
förnöja de nuvarande innehafvarne, för så vidt de
hade laglig rätt till någon af de nämnda godsen och
gårdarna.
Samma år, som dessa gods tilldömdes Erik Valdemarsson
eller år 1327, utfärdade han sjelf ett bref, hvari
han kallar sig »riddare från Sverige», och hvari han
utlofvar att icke göra det minsta klander öfver deras
utslag, hvilka på Selands landsting blifvit utsedde att
döma mellan honom och St. Agnetas kloster i Roskild
angående de fastigheter, som blifvit lemnade till
klostret.
Om Erik Valdemarsson och hans ättlingar, som
till minne af sin stammoder drottning Sofia, förde
trenne leoparder i vapnet, få vi framdeles vid flera
tillfällen anledning att tala.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:40 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/1/0615.html
