Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Magnus Eriksson myndig konung, 1332-1355
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
flesta slotten och borgarne af dem. Saken gick dock
lättare för sig än hvad som i förstone syntes.
De holsteinske herrarne voro hatade, det visste
de; de hade heller ingen annan rätt till landet än
förpantningens, och att i ett fiendtligt land, der
hvarje tillfälle att göra dem skada omfattades af ett
länge undertryckt folks hela hämdbegär, försöka göra
motstånd mot herskaren öfver tvänne konungariken,
det insågo Holsteinarne och grefve Johan sjelf i
första rummet vara ogörligt.
Grefve Johan var derför ej obenägen att genom
underhandlingar afgöra saken. Sådana börjades också
och ledde till den följd, att fred slöts emellan
hertig Valdemar af Jutland (Sleswig), grefvarne
Gerhard och Johan å ena sidan samt konung Magnus,
erkebiskopen af Lund och deras anhängare å den
andra, på följande hufvudvilkor: 1) Konung Magnus
och hans arfvingar erhålla Skåne (med undantag af
Bjäre härad och norra Åsbo härad, hvilka tillhöra
aflidne hertig Knut Porses barn), jemte Bleking,
Lister och ön Hven med alla slott i Skåne, mot
en lösen af 34,000 mark silfver Kölnisk vigt; med
förbehållen återlösningsrätt mot samma summa och
tillagd skadeersättning. – 2) Af nämnda lösen skall
konungen betala 10,000 mark silfver i Lybeck eller
Köpenhamn, hälften den 6 instundande Januari, hälften
den påföljande 8 Mars, och för denna afbetalning
lemna 30 riddare, väpnare och borgare af Sverige
och Skåne såsom löftesmän, hvilka frigifvas i den
mån betalningen erlägges. – 3) Sedan dessa löftesmän
blifvit lemnade, skall Helsingborgs slott mottagas
gemensamt af riddaren Sune Jonsson å konungens, och af
herr Nils Langelaw å gref Johans vägnar, och grefvarne
af Holstein, skola återställa Lunds erkebiskop och
Skåningarna deras utgifna skuldförbindelse på 6,000
mark silfver. – 4) För hälften af den återstående
lösesumman skall konung Magnus lemna gref Johan
slottet Sjöborg jemte allt öfrigt som konungens
moder eger på Seland samt ön Samsö såsom pant,
och för den öfriga hälften skola löftesmän ställas;
men om konungen ej kan disponera sin moders slott och
besittningar, skola löftesmän lemnas för hela summan,
24,000 mark silfver. – 5) Om detta icke af konungen
fullgöres, skall han förlora Helsingborg och Skåne,
utan ersättning för de redan erlagda 10,000 mark
silfver; men deremot skall han i orubbad besittning
mottaga nämnda slott och landskap, så snart han
genom pant eller löftesmän lemnat säkerhet för den
återstående delen af lösesumman. – 6) Om köpmän i
Tyska sjöstäderna vilja gå i borgen för hela summan
eller någon del deraf, skall ett motsvarande antal af
konungens löftesmän frigifvas. – 7) Konungens moder
skall behålla de besittningar hon erhållit, när hon
lemnade Sverige och Norge. – 8) Eggert Brokdorp skall
åt konungens man Johan Offesson utrymma Lindholms
slott, hvilket dock skall åter upplåtas åt gref
Johan, i händelse konungen, af förut anförda skäl,
skulle nödgas afträda Helsingborg. – 9) Samme Eggert
skall oförhindrad behålla Bjäre och norra Åsbo härad,
intill dess han återfått de 1000 mark silfver, för
hvilka dessa härad blifvit af konungens moder hos
honom pantsatta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
